Veckan i backspegeln… v49

Förväntningarna låg på 180 000 medan det rapporterade utfallet landade på 199 000. Påpekas bör att tidigare månaders data reviderades i vanlig ordning nedåt med 35 000. Arbetslösheten uppgick till överraskande starka 3,7% jämfört med 3,9% månaden innan och den i sammanhanget viktiga löneinflationen angavs till 4,0% i årstakt.  

Mycket vill ha mer… Inte helt oväntat blev det en fällande dom i den uppmärksammade insiderrättegången i ICA. Hela 16 av sammantaget 18 åtalade personer dömdes vilket onekligen får ses som en seger för åklagarna givet hur svårt det är att bevisa skuld i den typen av frågor. Nu lär säkert domarna överklagas så någon slutlig seger kan ännu inte utropas hur tydliga än bevisen må vara för en lekman i juridiska sammanhang. Frågan är om inte uppmärksamheten som sådan ger fördelar för en del konkurrenter till ICA. Den extrema girigheten som en del av de inblandade tycks ha uppvisat hade åtminstone fått mig som konsument att undvika de affärer som de berörda handlarna hade intressen i. Ingen nämnd, ingen glömd.   

Finnkampen… Att Ericsson snuvar konkurrenten Nokia på ett jätteavtal måste onekligen betraktas som veckans bombnedslag i nyhetsväg. Det faktum att västerländska operatörer i stort sett enbart har tre seriösa aktörer att välja mellan (den tredje är Samsung) gör att den typen av ”byten” kanske inte skall ses som ovanliga. Samtidigt är AT&T definitivt ett prestigekonto och kan därav ses som en fjäder i hatten för den svenska telekomjätten. Men segerns sötma är väl enbart motiverad om valet grundades på tekniken som sådan och inte överdrivet lågt satt pris. Det senare skulle antagligen göra mer skada än nytta då prispress tenderar snabbt fortplanta sig in i nya upphandlingar och därmed skadar lönsamheten i hela branschen. Om Ericssons framgång på sikt kan beskrivas som att kissa i byxan får väl framtiden utvisa. Givet ledningens kostsamma missar på senare tid skall dessvärre inget uteslutas.   

Nya tider… Kredithanteringsbolaget Intrum meddelade i veckan att man vill sälja kreditportföljer till ett värde av 800 Meur. Därmed går man alltså ytterligare ett steg längre i sin omstrukturering. Från att ha slopat utdelning och bromsat investeringar i nya kreditportföljer (som ju är den delen av verksamheten som genererar framtida tillväxt) väljer man nu att till och med försöka avyttra selektiva sådana. Så kan det gå när skuldindrivaren själv trampar i skuldfällan. Det intressanta här är även marknadens reaktion. Personligen ser jag inte beskedet som särdeles gott tecken inför framtiden. Men Intrums aktie steg i veckan vilket förstås signalerar att marknadens fokus just nu riktar sig fullt ut mot balansräkningen. 

Exit… Och på tal om haverier. I veckan har EQT slutligen satt punkt för sitt ägande i e-handelsbolaget BHG Group. Att äga börsbolag har inte visat sig vara lika lätt som att utveckla onoterade dito. Riskkapitalbolagets facit på börsen är nämligen skrämmande dåligt vilket naturligtvis väcker en del frågor gällande den beryktade fingertoppkänslan i affärer. Kanske finns det mer än enbart en uns sanning i påståenden att riskkapitalbolag mestadels livnär sig på att bolla affärer sinsemellan till i stort sett påhittade värden eller sminka upp egna innehav till oigenkännlighet för att därefter notera dem på börsen? Det senare finns det onekligen gott om belägg förr.

Strategisk översyn… Det nya fenomenet (läs: finansiellt modeuttryck) tycks ha skördat ännu ett offer. I veckan kom cybersäkerhetsföretaget Clavister med besked att man väljer att genomföra en företrädesemission om 170 Mkr, ett belopp som nästintill motsvarar börsvärdet innan beskedet gavs. Kursen reagerade förstås som den brukar göra när skuldsatta bolag tvingas be om pengar. Aktien föll med 50%. Det tål därmed att upprepas att det inte bådar särskilt gott om bolagen man äger aktier i aviserar en strategisk översyn.

Galet… Minns ni när den amerikanska 10-årsräntan handlades ovan 5% och skapade marknadsoro? Nä, jag tänkte väl det. Det är ju mer än månad sedan och de flesta av oss har sannolikt gjort sitt yttersta för att förtränga det. I veckan (fram till jobbrapporten) handlades den långa amerikanska räntan en hel procentenhet lägre (!). Det är smått overkligt stor rörelse givet vilken tillgång det handlar om och inte minst dess duration. Att aktiemarknaden bjuder på vilda svängar från tid till annan har nog de flesta vant sig vid. Men faktum är att den vanligtvis sansade räntemarknaden inte är så värst mycket annorlunda numera. Det är inte första gången vi ser den typen av extrema rörelser äga rum.

Risk on… Givet den snabba räntenedgången är det förstås inte märkligt att marknaden har gått över från trav till galopp. Ni minns kanske att jag för några veckor sedan uppmärksammade att priset på Bitcoin hade tagit sig upp och förbi 30 000 dollars nivån som åtminstone på nedvägen var av viss signifikans. I veckan nådde prisnivån 44 000 vilket motsvarar en stegring om nära 50% sedan dess. Frågan nu är förstås om uppgången är en signal på att nya rekord för kryptotillgångar stundar nästa år? Något kryptoorakel är jag förvisso inte men nog skulle jag inte bli förvånad om så blev fallet under förutsättning att ”det digitala guldet” håller sig över just 30 000-dollars nivån. Intresseklubben kan nämligen anteckna att dess fysiska motsvarighet, guldet som jag gillar desto mer (ålder?), nådde ATH i veckan. Lyckan blev dock relativt kortvarig. Men faktum kvarstår.