Winter is coming
”Skräckmånaden” oktober är numera till ända. Som jag omnämnt i tidigare krönikor är månadens dåliga rykte något överdrivet vilket förstås hänger samman med de stora krascherna från först och främst 1929 och 1987.
Tittar man på utvecklingen från 1996 och framåt vilket mitt egensamlade statistiska underlag bygger på, har utvecklingen faktiskt varit positiv (ca +1% i genomsnitt). Detta trots tvåsiffriga procentuella börsfall under såväl 1997 (-10,5%) som 2008 (-17,9%).
Positivt facit till trots skrivs årets upplaga in i historieböckerna som en riktigt trist börsmånad. OMXSPI-index backade nämligen med 4,2% vilket är den sämsta månadsutvecklingen inte bara i år utan faktiskt på mer än två år(!). Senaste som Stockholmsbörsen uppvisade sämre facit var i september 2022. Det som skilde årets oktober från föregångarna var dock att den följde på en period med positiv utveckling. Augusti/september aggregerat brukar annars bjuda på årets svagaste facit. I år är det dock som vi alla vet presidentval i USA och dessa år drivs av en lite annorlunda dynamik (i synnerhet i USA vilket naturligtvis smittar av sig).
Med oktober lagd till handlingarna kan vi även konstatera att den period man normalt sett benämner som ”sommarhalvåret” och som sträcker sig från maj till just slutet av oktober, nu är avklarad. Tittar vi på den sammantagna avkastningen för perioden motsvarar den ca 1,6%. Det är skralt förstås inte minst i jämförelse med avkastningen så här långt i år (+7,8% exkl utdelningar under januari-oktober). Med det sagt är det ändå dubbelt så bra som genomsnittet för ”sommarhalvåret” under de senaste 50 åren (+0,8%). Jämför vi det med ”vinterhalvårets” facit på 12,7% blir det inte svårt att förstå varför man i börssammanhang brukar tala om att ”aktier är en vintersport”.
Månadsnedgången till trots är den stigande trenden i min modell alltjämt intakt (se graf). Eftersom det just nu finns en del nya läsare bör jag kanske omnämna att den enkla modellen bygger på månatliga slutvärden för OMXSPI-index i relation till både 12- och 24 månaders glidande medelvärden. Så länge index stänger månaden ovan de båda är trenden att betrakta som stigande och då i synnerhet när det snabbare av medelvärden (12-månaders, blå linje) befinner sig ovan sin långsammare motsvarighet (24-månaders, röd linje). Ett mönster som alltså har hållit i sig allt sedan månadsskiftet november/december ifjol.
Det som har ändrats sedan föregående månad är att avståndet till 12-månaders glidande medelvärde har minskat så pass att om november skulle bli ännu en negativ månad finns det förstås risk att modellen avger en varningssignal (stängning under blå linje). Då men först då gör man i regel bäst att göra sig av med eventuell belåning. Samtidigt bör det påpekas att en signal om trendvändning blir aktuell först när index avslutar under båda medelvärdena. Dit är det hyfsat långt då jag noterar att 24-månaders glidande medelvärde tycks i detta nu vara i färd med att söka sig upp till årsskiftesnivån (ca 902).
Den intressanta frågan i det här skedet blir förstås vad novemberbörsen kan föra med sig? Här finns det idel goda nyheter. Historiskt sett (sedan 1996) har november nämligen varit den överlägset bästa börsmånaden på året med en genomsnittlig avkastning på nära 3,4%. I februari och april som är de två övriga månaderna som hamnar på pallplatserna, är siffran drygt 2,1%. Faktum är att det är blott vid sju tillfällen (av sammantaget 28) som börsen har backat under den månaden vi nu går in i. Senast som så var fallet var 2018.
Tittar vi sedan på enbart de åren då det hölls presidentval i USA (sju tillfällen sedan 1996) är facit snarlikt positivt. Den genomsnittliga avkastningen uppgår till 3,0% med negativa undantag under dels år 2000 som ju var året då dot.com bubblan sprack, dels 2008 då världen drabbades av finanskris i spåren av subprime problematiken som bl.a. ledde till Lehman Brothers kollaps. Det har således krävts något exceptionellt för att få börsen på fall under månader då en ny president väljs i USA.
Tittar vi på amerikanska börser är facit uppmuntrande även där. Förvisso är november årets bästa månad enbart för bredare S&P 500 (för både Dow Jones och Nasdaq handlar det om näst bästa månad) men avkastningen som sådan oscillerar omkring +1,7-1,9% för de olika indexen. Valåren utgör här inget undantag även om dessa ser ut att bli lite svagare på Nasdaq (+0,6%) än för de två övriga indexen (Dow Jones +2,3%, S&P 500 +2,0%).
Huruvida historien upprepar sig eller ej får förstås framtiden att utvisa. Att det kan bli skakigt inledningsvis är det nog inte särskilt höga odds på. Men förutsatt att vi får en segrare i presidentvalet bör den allra värsta osäkerheten lägga sig tämligen fort. Jag skulle tro att det kan bli betydligt större marknadsreaktioner om Kamala Haris går segrande ur striden än om Donald Trump gör det. Detta då det mesta tyder på att marknaden redan ställt in sig på en relativt enkel seger för den senare nämnda. Skulle man få rätt lär det säkert bli en del vinsthemtagningar även då enligt den gamla devisen ”buy the rumour, sell the news” men väl därefter torde nog förhoppningar om ett starkt vinterhalvår ta över.
Säsongsmönstret tillsammans med räntelättnader global och därtill även minskad osäkert gällande presidentvalet gör att jag håller fast vid min tidigare prognos att OMXSPI-index torde vara på väg mot sitt tidigare ATH (januari 2022) och eventuellt även högre.
