Ändamålet helgar medlen
För ett par veckor sedan, i samband med genomgången av hur börsläget historiskt har sett ut i oktober, nämnde jag att det förvisso handlade om en positiv börsmånad men samtidigt ofta en rejält volatil sådan. Tittar vi på utvecklingen så här långt när dess första halva har lagts till handlingarna ser det ut som om det mesta är sig likt även i år. Vid stängning den 15 oktober var Stockholmsbörsen faktiskt upp hela 2,5% sedan senaste månadsskifte samtidigt som det har svängt en hel del.
Månadens volatilitet så här långt kan, ännu en gång, till mångt och mycket tillskrivas Donald Trumps nya (tull)utspel. Den här gången har de riktats mot landets huvudkombattant, Kina, vilket kanske inte är helt oväntat givet att handelsförhandlingarna de båda länderna emellan går in i en aktivare fas med tilltänkta möten på högsta nivå. USA:s finansminister Bessent förväntas nämligen träffa sin motpart och därefter har det även planerats in ett möte mellan Trump och Xi Jinping i slutet på månaden då båda befinner sig i Sydkorea på APEC-toppmötet, Asia-Pacific Economic Cooperation.
Att retoriken inför den typen av möten hårdnar är naturligt. Skillnaden mot förr är väl att den typen av diplomati (?) numera sker inför öppen ridå så att även kreti och pleti kan följa den. Anledningen till omsvängningen kan man förstås spekulera kring men från åtminstone Donald Trumps håll handlar det sannolikt om ett sätt att visa ”hårda nypor” för omvärlden och i synnerhet den amerikanska väljarbasen. Att gå ut hårt via egna (Social Truth) eller traditionella medier inför en förhandling för att därefter få till en kompromisslösning har blivit lite av hans signum. ”The Art Of The Deal” som han själv kallar det för medan många andra kallar det TACO (Trump Always Chickens Out).
Att jag själv inte hör till Donald Trumps allra mest hängivna fans har sannolikt inte undgått någon av spaltens frekventa läsare. Med det sagt måste jag medge att jag inte tycker att det mexikanska sättet att inmundiga är en särdeles rättvis beskrivning av hans strategi. För säga vad man vill men så här långt har Trump lyckats åstadkomma betydligt mer än någon annan president gjort under motsvarande period. Såväl för USA men även internationellt där han medlat i konflikter mellan Indien och Pakistan, Israel och Hamas samt även Ukraina och Ryssland.
Låt vara att vi i västvärlden varken gillar vissa av hans åsikter eller själva tillvägagångssättet med fokus på braskande rubriker men icke desto mindre verkar det ge resultat. De allra flesta länder idag (förutom Kina och möjligtvis även Ryssland) tycks nämligen ha rättat in sig hans ”nya led”. Jag glömmer sannolikt aldrig bilderna som kablades ut för några månader sedan (i samband med förra vändan av förhoppningar om fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland) när europeiska ledare satt på rad och väntade utanför Det Ovala Rummet likt elever gör inför stränga rektorns kontor.
Att Kina är det land som har valt att tydligt gå emot Trump beror på att man, på kinesiskt manér, har förberett sig noga för vad som komma ska. De flesta av oss minns att handelsdiskussionerna länderna emellan var en het potatis redan i samband med Trumps förra vända i Vita Huset. Den gången hade Kina svårt att stå emot och valde därför att böja sig för en del av kraven. Sedan dess har man dock jobbat hårt för att se till att minska beroendet av USA, något som intensifierades under covidnedstängningen och därefter än mer efter det ryska angreppet på Ukraina. Sanktionerna som västvärlden åsatte Ryssland tillsammans med frysning av tillgångar blev en påminnelse för regimen i Kina att man måste se till att vara självförsörjande på det allra mest nödvändiga.
Tar man hänsyn till ovanstående framstår det som ganska tydligt att Kinas förhandlingsläge idag är betydligt bättre än vad det var bara för 4–6 år sedan. Tack vare billig råvaru- (egen samt från Ryssland) och energiförsörjning samt numera även en välutvecklad industri kan man idag till och med sätta press på västvärlden inklusive USA vilket restriktioner avseende export av sällsynta jordartsmetaller är ett exempel på. Förvisso har man inte tillgång till den senaste chipteknologin som exempelvis Nvidia tillhandahåller, men man ser ut att klara sig på något äldre och inte fullt lika snabba chip. Sannolikt är det enbart en tidsfråga dock innan de själva tar fram konkurrenskraftiga alternativ. Från makthavarnas håll har det redan gått ut tydliga direktiv om att företagen ska öka resurser gällande AI-utveckling. När så sker brukar det inte ta allt för lång tid innan resultaten syns. Elektrifieringen var ett tydligt exempel på det.
Att via order från högsta ort driva genom landsomfattande ekonomiska strategiförändringar fungerar i ett land som Kina med enväldigt styre men är betydligt svårare att få till i en demokratisk marknadsekonomi där man med jämna mellanrum tvingas ta hänsyn till väljarkåren. Personligen har jag dock en känsla av att Donald Trump försöker åstadkomma precis samma sak som Xi Jinping tycks ha gjort, det vill säga att se till att USA blir självförsörjande på det allra mest nödvändiga. Här var förstås pandemin, då internationella leveranskedjor mer eller mindre kollapsade, en viktig väckarklocka för hur illa det kan gå om man tvingas förlita sig på omvärlden. Jag kan givetvis ha fel men jag tror att det är i ljuset av detta som vi bör se många av Donald Trumps tullutspel med tillhörande krav på investeringar i USA samt även de lystna blickar som han tidigare kastat mot bl.a. Grönland med nationell säkerhet som förevändning.
Sett ur ett amerikanskt perspektiv framstår därmed många av hans beslut som rationella. Sättet som de förmedlas utåt på gentemot omvärlden, liksom den stundtals onödigt hotfulla retoriken överlag, kan man dock ha invändningar emot. Men så länge som ändamålet helgar medlen, vilket just nu tycks vara fallet, har åtminstone jag svårt att se att hans administration tappar i den inhemska opinionen. Det som skulle kunna sätta käppar i hjulen är troligtvis en märkbar ekonomisk recession. En sådan lyser dock alltjämt med sin frånvaro trots ihärdiga rop från makroekonomhåll sedan åtminstone 2022.
