Augusti trotsade historiskt mönster, så även september?
Det mesta den här veckan har förstås handlat om Nvidias rapport. I vanlig ordning kom chiptillverkaren med en mycket stark sådan som mötte de officiella förväntningarna på de flesta punkterna. Inofficiellt kan det förstås ha funnits förhoppningar om ännu bättre utfall men så länge som bolaget infriar de förväntningarna som ligger i marknaden torde det inte finnas något omedelbart skäl till oro för att riskaptiten skall minska. Förvisso är värderingen hög allt annat lika men prestationerna går heller inte av för hackor. Det är inte många bolag som kan uppvisa 50-procentig tillväxttakt och ännu starkare vinstökning.
Förr eller senare kommer naturligtvis tillväxten minska. För varje kvartal som fortlöper närmar vi oss tidpunkten då bolaget inte lyckas infria de ständigt stegrade förväntningarna vilket enligt många spås bli förödande för globala världsmarknader. Om så verkligen sker och när det eventuellt blir kan de lärde fortsätta tvista om som bäst. Det ser inte ut att ske i närtid då bolaget flaggar för fortsatt tillväxt överstigande 50% i årstakt även under nästkommande kvartal. Förvisso handlar det om lägsta tillväxttakt på drygt två år som skeptikerna gärna passar på att påpeka, men det ska även tilläggas att det handlar om siffror som undantar försäljning av premiumchip till Kina som ju är en enorm marknad. Lyckas stormakterna nå en lösning där kan tillväxten accelerera på nytt. Efterfrågan är det nämligen inget fel på. Än.
Med Nvidias rapport lagd till handlingarna flyttas fokus av allt att döma till makroekonomiska nyheter och då främst sådana som kan påverka FED:s kommande räntebeslut. Nästa vecka publiceras arbetsmarknadsstatistik som nog många befarar kan bli trist läsning. Paradoxalt nog vill sannolikt även börsoptimisterna se tämligen svaga siffror om än inte allt för svaga. Alarmerande svaga sådana skulle troligtvis kunna väcka recessionsspöket till liv och i händelse av även fortsatt hög inflation (som publiceras veckan efter) även stagflationsdito.
Så länge inga siffror har publicerats behöver vi kanske inte gå händelserna i förväg och spekulera vartåt det lutar. Det vi däremot kan göra i det här skedet är att på klassiskt manér titta till hur börsen har betett sig historiskt i september med brasklappen att den förhållandevis starka augustibörsen tycks ha avvikit från sina historiska mönster. Trots ljummen avslutning steg Stockholmsbörsen med 1% vilket förvisso inte är helt ovanligt (augustibörsen har bjudit på uppgång vid 13 av de senaste 30 åren) men ändå betydligt bättre än genomsnittliga -1,3% för månaden.
Uppgång i augusti innebär förstås att även den uppåtgående trenden som ju har gällt sedan förra hösten, består. Skillnaden mot tidigare är att Stockholmsbörsen tog sig upp och förbi även 12-månaders glidande medelvärde i samband med fredagens stängning tillika månadens dito. Den varningslampan som har tänts i min egensnickrade tekniska modell i slutet på mars har därmed släckts.

Blickar vi framåt kan vi konstatera att det kan vara bra att index har ett visst rekylutrymme till både 12- och 24 månaders glidande medelvärden. September har nämligen historiskt visat sig vara den näst svagaste börsmånaden på året med ett genomsnitt om drygt 1%. Tittar man på perioden augusti/september är Stockholmsbörsens 30-åriga facit drygt det dubbla i nedgångsväg (-2,3%).
Vän av ordning inflikar förstås att årets augusti blev en positiv börsmånad vilket kan öppna för betydligt bättre utveckling. Så kan naturligtvis vara fallet. Tittar vi på samtliga de tillfällen som detta skett sedan 1995 (12 exklusive årets) har uppgången fortsatt i hälften (6) av fallen. Det som däremot kan vara värt att lyfta fram för att stärka optimismen är det faktum att den vid blott tre tillfällen blev negativt facit under augusti/september tillsammans efter uppgång i augusti. En halmstrå så gott som något annat när statistiken i övrigt inte känns allt för uppmuntrande.
Tittar vi till de amerikanska börserna ger historiken nämligen en ännu dystrare bild än den svenska gör. September har historiskt sett visat sig vara den allra sämsta börsmånaden för samtliga viktiga index (nedgångar i intervallet -0,7% till -1,0%). På den positiva sidan kan nämnas att utvecklingen har varit något bättre (läs: mindre dålig) under presidentcykelns inledande år vilket ju 2025 är. Skillnaden är dock marginell (ned med 0,6-0,7% beroende på vilket index man tittar på).
Historisk statistik i all ära men vi vet förstås sedan tidigare att alla regler har som bekant sina undantag. Oddsen är förvisso inte i favör för någon börsfest men så här långt indikerar de i alla fall att FED väljer att sänka räntan på nästkommande möte trots att inflationen ligger omkring 3%. Det är något ovanligt kan tyckas men samtidigt är realräntan i USA trots allt positiv eftersom styrräntan är högre än inflationen. Så är inte fallet på hemmaplan där inflationen förefaller snarlik som i USA medan räntan redan har sänkts till 2%. Med det i åtanke har jag personligen svårt att se Riksbanken sänka räntan i september vilket en del bedömare tror blir fallet. Sverige har onekligen en hel del problem men för högt ränteläge är nog inte ett av dem. Att regeringen tycks nu vilja lägga fram en offensiv budget är därför goda nyheter.