Don´t fight the FED
Trots att FED:s räntebesked i vanlig ordning utmålades i medier som ödesdigert, blev det ett tämligen odramatiskt och relativt väntat sådant. Räntan sänktes med 0,25% till 3,50–3,75%, en nivå som enligt Jerome Powell bör ses som ett normalläge – det vill säga där räntan varken stramar åt eller stimulerar ekonomin.
Även om beskedet var väntat fanns det intressanta faktorer värda att uppmärksamma. För det första var ledamöterna oeniga även denna gång. En av dem förordade en större sänkning (föga förvånande Stephen Miran som nyligen tillsattes av Donald Trump), medan två ansåg att räntan borde lämnas oförändrad. Eftersom tolv personer röstar innebär det att majoriteten (10) såg en sänkning som berättigad. Det är en klart större uppslutning av ”duvor” än vad som antyddes på förhand (där konsensus låg på 7 mot 5).
Även utsikterna framåt är värda att nämna. Som läget ser ut just nu lär det inte bli någon ny sänkning vid nästa möte i januari. De som hoppats på en ny, bred sänkningscykel får därmed sannolikt invänta ett chefsbyte på ordförandeposten. Baserat på ledamöternas nuvarande bedömningar (dot plot) lär det inte bli fler än en, maximalt två, sänkningar under nästa år. Detta budskap var sannolikt en besvikelse för Donald Trump, som ansåg att FED kunde ha sänkt med ”minst det dubbla” även denna gång. Det stärker oddsen för att han kommer att föreslå en utpräglad ”ränteduva” som nästa FED-chef.
Vid den efterföljande pressträffen betonade Jerome Powell att man just nu ser en något ovanlig bild där arbetsmarknaden kyls av relativt tydligt, samtidigt som inflationen förblir något förhöjd. Det låter illavarslande då det antyder en stagflationistisk miljö, vilket tenderar att vara sämsta tänkbara läge för en centralbank. Samtidigt medgav FED-chefen att kommittén bedömer att den förhöjda inflationen beror på den nya administrationens tullar, en effekt som sannolikt klingar av på sikt. Om så verkligen är fallet återstår att se – förra gången man såg inflationstendenser som temporära (transitory) gick det som bekant snett.
Bland Powells övriga kommentarer snappade jag upp det något ovanliga uttalandet att kommittén misstänker att de rapporterade jobbsiffrorna har varit förhöjda, och att det verkliga utfallet bedöms vara lägre. Det är ett märkligt utspel från en centralbank som gång på gång påpekat att man är ”databeroende”. Utan att ha några belägg för det, låter kommentaren som ett sätt att rättfärdiga en sänkning i ett läge då den officiella statistiken kanske inte riktigt motiverar det. Har Trumps politisering av FED redan börjat ge effekt?
En sista sak som kan vara värd att nämna är att man åter väljer att införa kvantitativa lättnader (köp av statsobligationer). Volymen är förvisso blygsam jämfört med tidigare program, vilket antyder att det snarare bör ses som ett sätt att tillföra likviditet än en ny penningpolitisk stimulans. Icke desto mindre är det något överraskande och möjligtvis en anledning till att marknaden reagerade positivt på beskedet. Långa räntor föll samtidigt som börsen fortsatte upp mot nivåer nära tidigare kursrekord.
Att förutspå marknadens reaktioner på FED:s besked är alltid svårt och bör inte övertolkas, då reaktionen till stor del styrs av marknadsaktörernas positionering inför själva beskedet. Värt att påpeka är däremot att historien visar att när FED sänkt räntan med börsen nära All Time High, har börsen i regel stått högre både sex och tolv månader senare.
Eftersom det normalt sett inte är lyckosamt att gå emot FED talar oddsen för att historien kan upprepa sig. Några garantier finns förstås aldrig, och på kort sikt kan det vara skakigt. Som jag nämnt i tidigare krönikor är det inte ovanligt att perioden 6–20 december präglas av svaghet, då institutionella förvaltare rensar i böckerna. I år har effekten inte varit lika påtaglig, men ännu återstår en vecka av denna ”midvinterrekyl”.
Inget ont som inte för något gott med sig. Är man mer spekulativt lagd kan man nu botanisera bland Stockholmsbörsens förlorarlistor. Aktier som haft ett tungt 2025 tenderar att pressas omotiverat mycket i mitten av december, vilket kan bädda för starka upprekyler när marknaden vänder blad och blickar mot 2026. I början på ett nytt år är förväntningarna på börsåret nämligen oftast som allra mest optimistiska – ett mönster man ofta kan profitera på.
I den bifogade faktarutan lyfter jag fram 10 aktier som, baserat på ovanstående resonemang, skulle kunna få en flygande start på 2026. Observera att listan är ett högst subjektivt urval. Det finns fler aktier som sjunkit 40–50% eller mer under 2025 och som därmed skulle kunna passa in i en ”nyårsstrategi”.
NYÅRSKARAMELLER
