Ett K-format börsår
Börsåret är snart till ända. I skrivande stund återstår blott en handfull handelsdagar innan vi kan summera 2025. Och vilket år det har varit. Avkastningen som sådan (i detta nu har Stockholmsbörsen stigit med 6–7%) går knappast till historieböckerna. Ett högst mediokert år får man väl säga, då det ser ut att understiga snittet för de senaste 30 åren (ca 11 % för OMXSPI). Med det sagt var det dock allt annat än händelsefattigt.
Inför det här året nämnde jag att önskescenariot vore att den amerikanska ekonomin fortsatte att tuffa på samtidigt som både Kina och Europa fick upp ångan. I det förstnämnda fallet bedömde jag att förutsättningarna framstod som goda, givet att USA och Kina inte råkade i luven på varandra på ett sätt som skapade en global handelskonflikt. Ser vi nu med facit i hand tycks jag ha fått rätt, även om det stundtals såg riktigt mörkt ut. I synnerhet i april kort efter den numera mytomspunna ”Liberation Day”.
Relationerna länderna emellan är knappast att betrakta som goda idag, men den allra skarpaste stridsyxan tycks i alla fall vara nedgrävd. Hur länge som så är fallet återstår förstås att se. Som läget är nu är det oerhört tydligt att Kinas styrkeposition har ökat i förhållande till USA:s. Landet var det enda som vågade stå emot den amerikanska ”tullhetsen” genom att svara med samma medel, vilket ser ut att ha varit en vägvinnande strategi. Men så hade man förstås betydligt bättre kort på hand den här gången än när det senast begav sig (förra gången Trump var president). Idag framstår Kinas beroende av USA och västvärlden som lägre än tvärtom. Det faktum att USA:s nya administration tycks göra det mesta för att alienera sina allierade spelar dessutom kineserna i händerna. Det är nog en och annan ledare ute i världen som har insett att med vänner som USA behöver man inte några fiender.
Ovanstående är förstås skrivet i sarkastisk anda, men nog är det tydligt att europeiska ledare har tvingats inse att alliansen med USA inte längre är vad den historiskt har varit. När USA:s president gång efter annan upprepar att EU skapades för att skada USA, samtidigt som man även agerar ryskt sändebud i konflikten med Ukraina, blir det uppenbart för de flesta att det nu är dags att återgå till ritbordet och se till att skapa en framtid utan amerikansk hjälp. Bättre sent än aldrig skulle man vilja säga.
Någon fred i Ukraina, som jag beskrev som en joker för den europeiska konjunkturåterhämtningen, blev det dessvärre inte under 2025. Nu sägs det förvisso att freden är närmare än den någonsin har varit, men frågan är om inte den åsikten speglar hur långt borta den var tidigare snarare än att ett varaktigt vapenstillestånd är nära förestående. Ryssland tycks nämligen inte vara intresserat av att kompromissa i frågan gällande landområden som man ännu inte har kontroll över. Att Ukraina frivilligt ska ge upp dem efter att ha försvarat dem i snart fyra års tid, med tusentals döda som följd, känns ganska främmande. Helt otänkbart är det förstås inte då det bl.a. är detta som även USA lobbar för numera genom att från tid till annan hota om indraget stöd. Det är just detta agerande som nog är en väckarklocka för andra länder som förlitat sig på amerikanskt stöd.
Utan fred i Europa har konjunkturen fortsatt stå och stampa. Det positiva är att lågkonjunkturen tycks ha lättat i slutet av året, men ännu finns det få konkreta signaler på ljusning. Förhoppningen om att 2026 ska bli ett bättre år för Europa är därmed mer en sedvanligt återkommande sådan kring årsskiften än ett med fakta underbyggt scenario. Positivt i sammanhanget är dock att det ser klart bättre ut för svenskt vidkommande. Under 2026 väntar oss ytterligare sänkta skatter samt bl.a. lägre mat- och elmoms. Styrräntan på 1,75% är att betrakta som låg och det faktum att den förväntas ligga kvar på nuvarande nivå under en tid framöver torde ge stadga åt den hårt prövade svenska konsumenten.
Just hyfsade svenska utsikter (i synnerhet i relation till andra ekonomiers) har sannolikt varit en anledning till en riktig comeback för den svenska kronan under 2025 (marknaden ligger som bekant alltid före). Det i sig har dock samtidigt blivit till en motvind på aktiemarknaden eftersom merparten av svenska bolag är exportberoende. Givet en 15-procentig förstärkning mot dollarn samt en 5-procentig mot euron, och den press det medför på resultaträkningarnas allra nedersta rader, är inte Stockholmsbörsens mediokra facit i år särskilt dåligt ändå. I synnerhet som årets största valutasmäll förväntas inträffa i Q4.
Få har sannolikt undkommit att bokstaven ”K” har lyfts fram allt oftare i ekonomiska sammanhang. Bokstaven beskriver en ojämlikhet där de ekonomiska klyftorna ökar. De redan rika blir ännu förmögnare medan situationen för de fattiga förvärras. Tittar man tillbaka på det nu snart gångna året är det svårt att inte se parallellen även på börsen. Aktier som har haft positiv trend har ständigt lyckats locka köpare medan de vars trend varit svag i regel fortsatte att säljas. Sällan har mantrat ”Let the trend be your friend” varit lika tydligt talande som just i år. Värderingen som sådan var tveklöst av underordnad karaktär. Som en konsekvens av det var också momentumstrategin i stort sett den enda välfungerande. De som har följt den slaviskt kan sannolikt se tillbaka på 2025 som ett alldeles utmärkt börsår. Alla de som hellre fokuserar på värdebaserade investeringar (däribland undertecknad) tvingas däremot konstatera att man blivit ifrånsprungna. C’est la vie.
Eftersom den här krönikan är årets sista vill jag och övriga i Newsletter-redaktionen rikta ett stort tack till alla som har läst både den här spalten och tidningen i sin helhet. Vill ni fortsätta att ta del av våra tankar och likt oss hyser förhoppningar om att värdebaserade investeringsstrategier inte hör till det förgångna, finns det alltjämt möjlighet att nyttja vårt julerbjudande ännu idag. Och innan vi helt vänder blad vill jag förstås även passa på att tillönska samtliga stockpickers: God Jul och Gott Nytt år!
