Flocken styr

Artificiell intelligens har förstås dominerat händelsernas centrum länge nu. Så pass att de flesta nu varnar för en bubbla likt den som pågick runt millennieskiftet och den gången handlade om internet. Enbart i veckan har välrenommerade personer som Jeff Bezos (Amazon), David Solomon (Goldman Sachs), Roger McNamee (Elevation Partners), Orlando Bravo (riskkapitalist) och inte minst Bank of England (!) varnat för vidlyftiga och inte långsiktigt hållbara värderingar. Och då har jag bara nämnt några för antalet personer som påtalar tydliga bubbeltendenser är förstås betydligt fler. Med all rätt.

Det är ingen hemlighet att finansmarknaderna alltid har haft en förkärlek till att blåsa upp förväntningar kring nya teknologier. Från järnvägsboomen på 1800-talet till den ovan omnämnda dotcom-yran för 25 år sedan eller EV-revolutionen senast, har marknaden haft en tendens att rusa huvudstupa in i det som känns som nästa stora grej eller ett så kallat paradigmskifte. Att artificiell intelligens (AI) hör dit är de flesta rörande överens om helt oavsett om man ser den pågående utvecklingen som en bubbla eller ej. Det mest troliga som jag ser det är att vi i vanlig ordning överskattar skiftets kortsiktiga effekter men vi underskattar (stort) långsiktiga dito.

Det faktum att det idag är närmast omöjligt att veta hur framtiden kommer att se ut och vilka vinnarna verkligen blir, gör att placerare ”skjuter vilt omkring sig” och handlar upp allt som har med AI att göra (eller för den delen påstår sig ha). Att det idag är omöjligt att kvantifiera kommande ekonomiska effekter gör att paradigmskiftet omges av en slags ”drömfaktor” som likt tidvattnet lyfter alla båtar. Och ingen vill förstås ”missa tåget”. Varken företagsledare, riskkapitalister eller för den delen vi, vanliga privatsparare. Att rida en pågående bubbla (läs: uppleva en parabolisk kursutveckling i aktier man äger) är tvärtom något som många drömmer om. Många rikedomar vilar på den typen av fundament. Ni minns säkert George Sorros bevingade citat:

”When I see a bubble forming, I rush into it adding fuel to the fire”

Att så många idag talar om guld, som ju har funnits i urminnes tider, är däremot något mer otippat. De flesta långvariga läsare av Newsletter vet säkert att undertecknad sedan många år tillbaka hör till skaran som går under benämningen ”goldbugs”. Min sedan finanskrisen positiva vy på ädelmetallens framtidsförutsättningar stärktes under 2020 då centralbankerna inledde en ny penningpolitisk stimulans vars storlek aldrig tidigare skådats och som till mångt och mycket bestod av nytryckta pengar. Att dessa åtgärder skulle, förr eller senare, skapa inflation var mer eller mindre givet och just guld har ju ofta betraktats som ett skydd för detta fenomen.

Huruvida det ovannämnda i själva verket stämmer eller ej kan man förstås diskutera (och det är det många som gör också). För faktum är att när inflationen började skena i slutet av 2021 och inledningen av 2022 var det inte särskilt mycket som hände med guldpriset som fortsatte oscillera kring 1500–2000 dollar. Det var egentligen först i inledningen av 2024 som det började röra sig uppåt och då med besked. På ett och ett halvt år har priset mer än dubblats då det i veckan tog sig upp och förbi 4000 dollar.  

Man kan förstås fråga sig varför den tillsynes paraboliska rörelsen sker nu? En förklaring är förstås den pågående skuldkrisen som har gjort sig påmind (för vilken gång i ordningen?). Skuldsättning överstigande 100% av BNP är idag inte ovanligt utan snarare en norm. Här sticker Sverige med ca 35% verkligen ut som en av de absolut bästa i klassen. Vi må vara belånade upp till taknocken privat men statsfinanserna är det definitivt inget fel på vilket möjliggör offensiva satsningar som förhoppningsvis kan stärka tillväxten framåt. Att detta inte har gått obemärkt i omvärlden kan den stärkta valutakursen vara ett tydligt tecken på.

Bland andra faktorer som kan tänkas påverka guldpriset här och nu är förstås de åtgärder som den amerikanska administrationer har vidtagit och som har påverkat dollarn och dess status i den globala handeln. Beslutet att frysa ryska tillgångar har tveklöst sänt chockvågor bland alla som tidigare såg amerikanska tillgångar som det säkraste som fanns. Idag är så fallet men enbart om man dansar efter den amerikanska pipan. Det är det inte alla som vill, i synnerhet som regelverk och ingångna avtal kan rivas upp utan förvarning via ett inlägg på sociala medier.

”Liberation Day” har förändrat sättet som global handel har fungerat i flera decennier och ser även ut att leda till förändrad världsordning. Frekvent publicerade bilder från möten mellan Xi Jinping, Narendra Modi, Vladimir Putin och även Kim Jong-Un kan tjänstgöra som ett tydligt exempel om vilka allianser som ser ut att stärkas. Tilliten till varandra är ännu inte så pass hög att man väljer att ersätta dollarn med varandras valutor i kassavalven men tillräcklig för att exkludera den ur den ömsesidiga handeln. Överskotten placerar man i guld som kan lagras lokalt och därmed ej riskerar konfiskering från främmande makt.

Just centralbankernas flockbeteende pekas ofta ut som den enskilt viktigaste parametern bakom senaste månadernas prisrörelse. När flera stora och relativt prisokänsliga aktörer (centralbanker) går efter en och samma tillgång bir det till slut svårt för säljarna att hålla emot. Detta i synnerhet som antalet av dem minskar när de ser vad som pågår. Att sälja det egna guldet skulle förstås kunna vara ett alternativ nu när tillgången uppvärderats så pass hastigt, men problemet som uppstår är att alternativen till det saknas när FIAT-valutor genomgår en global förtroendekris. Bitcoin utgör en sådan flikar säkert en och annan (i synnerhet yngre) läsare in, men här tror jag inte att de vanligtvis konservativa centralbankerna är redo att ta detta steg på länge än. Något enstaka land har visserligen gjort det (El Salvador är det mest kända exemplet) men det krävs nog att betydligt större länder mognar innan Bitcoin blir ett lika naturligt inslag i valutareserver som guld numera är. Flocken styr.