Krönika - Ny spännande börshöst väntar
Tiden går obarmhärtigt fort. Årets första halvår är redan historia och snart kan även sommaren anses vara till ända. Vädermässigt har vi förhoppningsvis några fina veckor kvar framför oss men börsmässigt är det nu åter dags att lägga semesterperioden bakom sig för att istället rikta blickarna mot en ny börshöst. Om denna blir sedvanligt volatil återstår förstås att se men såsom läget ser ut nu är det faktiskt svårt att tro annat.
Börssommaren som sådan får väl antas ha varit ovanligt positiv även om bilden, som alltid i stort sett, är något tudelad. För även om många globala börsindex har nått upp till nya rekord (USA, Japan m fl) så är det långt ifrån vad vi har upplevt i Sverige. Stockholmsbörsen har förvisso stigit under både juni och juli (och när detta skrivs även i augusti) men några kursrekord på indexnivå har vi inte sett. Tvärtom är det idag en bra bit kvar till tidigare årshögsta tillika ATH.
En av faktorerna som har pressat Stockholmsbörsen är förstås kronförstärkningen. Om inte annat så har den senaste rapportperioden visat varför med all önskvärd tydlighet. Bolag med global exponering och i synnerhet intäkter i dollar har redovisat rejält negativa valutaeffekter vilket dels har fått se rapporterna att se klart sämre ut, dels har medfört behov av negativa estimatrevideringar framåt. Och eftersom vinstprognoser ligger till grund för bolagens värderingar får det direkt konsekvens på aktiekurserna. Ett problem som amerikanska bolag slipper förstås (tvärtom kan de ofta gynnas av svagare dollar) vilket till viss del förklarar de amerikanska börsernas ”outperformance”.
En annan faktor som ligger Stockholmsbörsen i fatet (och som till viss del hänger ihop med starkare valuta) är förstås något ovälkommen återkomst för inflationen. Både juni och julis siffror blev klart högre än förväntat och med inflationsnivån en bra bit över Riksbankens mål blir det svårt för Erik Thedéen & Co att sänka räntan. Inför sommaren har det funnits förväntningar på ytterligare sänkningar under augusti eller september. I dagsläget är det väldigt lite om ens något som talar för sänkning på nästa möte (20 augusti). Den som hoppas på en ny räntesänkning får nog istället ställa hoppet till mötet 23 september.
Är det någonstans som man numera kallt räknar med att räntan kommer att sänkas så är det däremot i USA. Därmed ser det ut som om Donald Trump får sin vilja genom också här. Att han försökt förmå FED att sänka sin styrränta är ju vida känt men fram till nu har Jerome Powell och hans kollegor varit obevekliga. Redan i samband med julimötet har två av ledamöterna faktiskt velat gå presidenten till mötes och idag har nog skaran av sänkningsanhängare ökat efter en svag arbetsmarknadsrapport för juli med rejäla revideringar avseende tidigare presenterad statistik för både maj och juni.
Förväntningar på ny räntesänkning från FED har förstås bidragit till pånyttfött intresse för amerikanska aktier och då i synnerhet de så kallade MAG 7 bolagen. Räntesänkningar gynnar som vi alla vet tillväxtbolag och techsektorn generellt. Att eventuell räntesänkning sker som en konsekvens av tecken på svaghet (allt svagare arbetsmarknad) tycks idag bekomma få. Likaså att en sänkning i det här skedet vore ganska unik om man ser till att kärninflationen överstiger 3%. Tittar man 40 år tillbaka i tiden är det enbart vid ett tillfälle (1990) som FED sänkt räntan när inflationen översteg 3% samtidigt som de tre senaste månadernas inflationssiffra översteg 0,3%.
Att centralbankerna ändå väljer att sänka räntan trots en ihållande inflation som tydligt överstiger målet om 2% kan av somliga tolkas som att målet i sig numera anses vara (temporärt?) obsolet och att man i nuläget tillåter högre inflation än vad som kommuniceras utåt (2%). Samtidigt är läget inte heller helt lätt att navigera. Svagare tillväxt, sämre arbetsmarknad (läs: stigande arbetslöshet) och högre inflation är klassiska ingredienser för stagflation som senast syntes under 1970-talet och som är ett ekonomiskt tillstånd man gärna vill undvika.
Att 70-talet ofta kommer tillbaka i diskussionerna är beroende på den inflationschock som uppstod då. Den gången fick vi dock flera inflationsvågor medan vi så här långt enbart haft en. Med införandet av Trumps tullar finns det dock tveklöst risk att en ny inflationsspiral kan ta fart. De optimistiskt lagda bedömarna menar att det handlar om engångseffekt som därefter klingar av, de mer pessimistiska menar att det sprider sig likt ringarna på vattnet i synnerhet om det ackompanjeras av stimulanser i form av räntesänkningar. Vilket läger som får rätt är juryn just nu och diskuterar som bäst. De första signalerna på vartåt det lutar får vi nog under börshösten.
