Krönika - Var är Haussen?

Jag kan naturligtvis inte prata för någon annan. Det är fullt möjligt att ni andra inte har samma erfarenhet som jag själv har avseende 2025. Tittar jag dock på OMXSPI-index som jag allt som oftast använder för att mäta Stockholmsbörsens prestationer, konstaterar jag att index förvisso har slagit en hel del i år men sett på det hela taget ligger ungefär i linje med var året inleddes. De stora händelserna tycks ha ägt rum under perioden från årsskiftet fram till och med maj. Väl därefter tycks börsens EKG-kurva upphört att visa slagighet. Vore det en patients dito hade man nog haft anledning att bli orolig.

Det enda som verkligen har gått bra är den svenska kronan som har stärkts påtagligt gentemot flertalet av omvärldens motsvarigheter och då kanske främst den amerikanska dollarn. Men det man tar på gungorna förlorar man som bekant ofta på karusellen. När bolagen omräknar sina utländska vinster till kronor blir deras prestationer påtagligt mycket sämre (inte minst i ljuset av tidigare när man lät bli att informera att man haft tydligt positiv valutaeffekt) trots att man egentligen tjänar bra med pengar i lokala valutor. Det för med sig negativa vinstrevideringar som medför att multiplarna framstår som utmanande vilket i sin tur leder till att kurserna pressas (eller anpassas) och då i synnerhet i bolag med stark exponering mot exempelvis dollarberoende marknader.

Att ha en tydlig uppfattning om vart den svenska (eller för den delen andra) valutan är på väg är svårt för att inte säga omöjligt. Jag har själv länge tyckt att den borde ha alla möjligheter att stärkas till följd av starka statsfinanser, oberoende centralbank och på senare tid även som en konsekvens av förhållandevis stor försvarssektor vars ”uprising” till följd av krigsutbrottet i Ukraina borde kunna leda till både ökat antal arbetstillfällen och rejäla investeringar. Länge såg den analysen ut att vara så pass felaktig att jag valt att inte återupprepa slutsatserna för att inte riskera att stå där med dumstruten på huvudet. Nu när den plötsligt tycks passa in i narrativet undrar man vad det är som egentligen pågår?

Styrkan i försvarsindustrin till trots har den svenska konjunkturen ändå vägrat lyfta. Redan ifjol var det tänkt att ekonomin skulle börja uppvisa positiva tecken men så blev inte fallet och uppgången sköts fram till 2025. Nu när vi är inne i dess andra halva konstaterar vi att inte mycket har hänt i år heller. Förvisso börjar man se ett och annat grönt skott där ute men generellt verkar det som vi inte riktigt är redo att återgå till våra gamla konsumtionsmönster än. Kanske är det fler än undertecknad som återkommande ofta loggar in på sina investeringskonton och konstaterar samma sak som jag, att det inte har varit ett särdeles lysande år så här långt? Det är inte utan att man ställer sig den frågan.

En känsla jag har är att vi faktiskt har glömt hur negativ hög inflation faktiskt är. I synnerhet i räntekänsliga ekonomier som den svenska där stora delar av befolkningen har tämligen höga och allt som oftast ej tidsbegränsade bolån. Den räntechock som vi som samhälle drabbades av efter nära 15 år långa nollränteperiod (stundtals till och med negativa) har satt sina tydliga spår. Den här fällan vill man nog inte trampa i ännu en gång i synnerhet som jag antar att det finns personer som ännu inte återhämtat sig efter de tunga åren som främst 2022-2023 och i viss mån även 2024 måste ha varit.  

I dagsläget är köpkraften på väg tillbaka och kampen mot inflationen uppges vara vunnen. Åtminstone om man skall döma av bl.a. den svenska finansministerns tidigare uttalanden. Om så verkligen är fallet låter jag personligen vara osagt. Tittar vi på siffrorna som presenterades i veckan ligger inflationen på drygt 3% eller strax under nämnda nivå beroende på vilket mått man väljer att titta på.  Det är förstås inte lika alarmerande högt som tidigare då nivån stundtals nådde tvåsiffriga nivåer men alltjämt inte lågt nog för att man verkligen skall kunna pusta ut. Ändå pratas det om att Riksbanken ska sänka räntan på sitt nästkommande möte.

Om man gör det eller ej har jag inte någon direkt uppfattning om. Jag vet däremot vad jag som lekman och finansskribent tycker att man borde göra. Väljer man att sänka räntan blir det sannolikt av just det enkla skälet av att allt för många av oss håller i pengarna varvid ekonomin inte riktigt vill ta fart. Just att åter få snurr på de ekonomiska hjulen är huvudbry för fler makthavare och då inte allra minst den nuvarande regeringen som nog börjar blicka fram emot nästa års riksdagsval med vetskapen att svag ekonomi sällan gynnar den sittande konstellationen. Nya, ganska stora stimulanser har redan föraviserats och skulle dessa ackompanjeras av ännu en räntesänkning, blir det kanske precis vad som krävs för att få slut på den hackande svenska motorn och få den att låta som under fornstora dagar? Låt oss verkligen hoppas. Givet att börsen allt som oftast ligger före torde vi börja kunna skönja tecken där redan i höst. Happy days are here again?