Storleken har betydelse

I vilken utsträckning svenska placerare har påverkat utvecklingen är förstås oklart. Men faktum är att vi under inledningen av året har tagit ut drygt 10 miljarder kronor från globalfonder, vilka domineras av amerikanska bolag (bortåt 75 procent av värdet i de flesta globalfonder utgörs av just USA). Det är stora belopp, allt annat lika.

Tittar vi vidare i Fondbolagens förenings statistik avseende årets inledande börsmånad har stora delar av kapitalet sökt sig till Europa- och Sverigefonder. För den sistnämnda kategorin noterades ett inflöde på uppåt 8 miljarder kronor, där merparten gick till så kallade indexfonder. Dessa domineras i stor utsträckning av stora svenska exportbolag noterade på antingen OMXS30 eller Large Cap-listan. Detta är förstås huvudanledningen till Stockholmsbörsens starka prestation så här långt i år.

Köpsignaler i världens bästa aktier

Att den svenska börsen lockar placerare är förståeligt och inte alls oväntat, vilket jag också belyst i tidigare krönikor. Att klaga på börsutvecklingen när index är upp 5 procent efter att blott en tiondel av börsåret har passerat kan därmed framstå som minst sagt märkligt, på gränsen till förmätet. Men faktum är att uppgången har varit allt annat än bred. Många aktieplacerare som fokuserar på enskilda aktier snarare än breda indexfonder, känner inte igen sig i den ”positiva verkligheten”. För medan de största bolagen har utvecklats väl, har det gått betydligt sämre för mindre dito där kursnedgångarna tvärtom har avlöst varandra.

Den stora diskrepans som skulle kunna liknas vid ett krokodilgap är så här långt huvudsakligen ett svenskt fenomen. Tittar vi på de amerikanska börserna noterar vi exempelvis att Russell 2000 har stigit ungefär i linje med Stockholmsbörsen och därmed överträffar utvecklingen för både S&P 500 och Nasdaq. Men i Sverige är bilden en helt annan. Medan Xact Sverige (som följer de största bolagen) har stigit med uppåt 7 procent, är motsvarande indexfond gällande småbolag – XACT Småbolag – mer eller mindre oförändrad så här långt i år. Och då ska man veta att det i denna indexfond finns ett flertal bolag noterade på Large Cap som utvecklats betydligt bättre än motsvarigheterna på Small- och Mid Cap-listorna.

Givet den svenska ekonomins tämligen ljusa framtidsutsikter kan man förstås förvånas över utvecklingen. Detta i synnerhet som småbolagen historiskt sett är en kategori som överträffat börsen i stort. Paradoxalt nog kan just detta vara förklaringen till den svaga utvecklingen idag. Under perioden 2003–2021 överpresterande småbolagen så kraftigt att de lockade till sig enorma kapitalflöden. Både antalet småbolagsfonder och deras storlek steg markant, och i många fall blev fondbolagens småbolagsfonder större sett till förvaltat kapital (AUM) än vad de traditionella Sverigefonderna var.

När inflationen gjorde entré 2021 förändrades dock spelplanen. Den överhettade småbolagsmarknaden, som bland annat resulterade i rekordmånga börsnoteringar (IPO:er), svalnade betänkligt när räntorna började höjas. Detta sammanföll dessutom med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, vilket ledde till skenade energipriser. En ”lönsamhetssqueeze” drabbade inte enbart svenska konsumenter utan naturligtvis även inhemska företag, som allt sedan dess befunnit sig i en lågkonjunktur man ännu inte riktigt rest sig ur.

8 st 100% vinster - Läs mer här

När tillväxten mattas och vinsterna försämras blir naturligtvis även aktiekurserna lidande. Den ständigt växande skaran av småbolagsförvaltare tvingades plötsligt hantera utflöden ur sina fonder snarare än att tillbringa tiden med att leta nya köpcase. Hastigt och mindre lustigt började trenden av småbolagens överavkastning (outperformance) att mattas, för att slutligen knäckas helt. Framväxten av ETF:er (börshandlade fonder) har dessutom lett till snabbt växande passiva flöden där kapitalet allokeras till de största bolagen, snarare än till de billigaste och värderingsmässigt mest köpvärda alternativen.

Detta strukturella skifte har naturligtvis fått långtgående konsekvenser för det svenska småbolagsundret. Lågkonjunkturen har medfört att småbolagsförvaltarna fått allt svårare att inte bara locka kapital, utan även att hänga med övriga index. Samtidigt har AI-revolutionen skapat en sällan skådad ”FOMO-effekt” där de amerikanska ”Magnificent 7”-bolagen tagit allt syre (och merparten av kapitalet). En nedåtgående spiral som håller i sig än idag.

På samma sätt som rekord leder till nya rekord, skapar utflöden säljbehov som i sin tur leder till nya nedgångar. Att verkligheten för småbolagsförvaltarna har förändrats dramatiskt står bortom allt rimligt tvivel. Det är också anledningen till att tämligen mediokra rapporter från storbolag kan medföra stigande kurser (Se Atlas Copco exempelvis som förvisso föll på rapport men som därefter har återhämtat hela nedgången och mer därtill), medan till synes starka rapporter från mindre bolag i regel följs av nedgångar. Till och med idag, när strålkastarna återigen riktats mot Sverige, är det alltså inte småbolagen som lockar till sig flödena utan främst storbolagen. Lite som fallet var med USA de senaste åren där ett fåtal bolag stod för det mesta av avkastningen.

Som läget är just nu finns det onekligen risk att denna trend fortsätter under 2026. Vi vet sedan tidigare att trender ofta håller i sig betydligt längre än vad många förleds att tro. Det gäller såväl upp som ned. Den gängse uppfattningen är trots detta att småbolagen går mot en ljusare framtid som en följd av den gradvis stärkta svenska ekonomin. Om detta visar sig stämma återstår att se. För att så skall kunna ske krävs tydliga kapitalinflöden i småbolagsfonderna som ännu lyser med sin frånvaro. Man brukar säga dock att de flesta trender föds i USA. Kanske kan utvecklingen på amerikanska Russell 2000 ses som ”kanariefågeln i gruvan”?