Sverige i pole position

Att det första testet av stödområdet blev lyckat förvånar inte, givet att index befinner sig i en uppåtgående trend efter att ha nått nya rekordnivåer. När sådant sker tenderar den positiva utvecklingen att hålla i sig ett tag. Även om det aldrig finns några garantier på börsen, tror åtminstone jag att vi ännu inte sett toppen på den här rörelsen. I alla fall så länge som OMXSPI fortsätter handlas över den nämnda årsskiftesnivån.

Som jag skrev i min föregående krönika finns det faktorer bortom de strikt tekniska som gör att Stockholmsbörsen har goda förutsättningar att fortsätta utvecklas väl. Att jag skriver ”fortsätta” beror på att 2025 redan var ett riktigt bra år om man ser till de svenska storbolagen. OMXS30 steg med drygt 16 procent, vilket är avsevärt mycket bättre än vad det breda indexet (OMXSPI) mäktade med (knappt 10 procent).

En av anledningarna till den spretiga utvecklingen mellan stora och små bolag är sannolikt synen på svensk ekonomi. Med låg statsskuld i jämförelse med många andra länder sticker Sverige ut i positiv bemärkelse. Det är troligen mot bakgrund av detta som vi fick se en kronförstärkning i fjol (och även inledningsvis i år), samt det faktum att Sverige numera lånar billigare på 10 års sikt än länder som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA. I det sistnämnda landet ligger ”tioåringen” cirka 150 punkter (1,5 procentenheter) högre.

Det faktum att Sverige förväntas växa snabbare än de allra flesta jämförbara länder bidrar positivt till kapitalmarknadens intresse (här undantar vi USA, som åtminstone enligt Donald Trump kan växa med tvåsiffriga tal). Utländska placerare som vill exponera sig mot den svenska ekonomin gör det i regel via indexföljande strategier som gynnar storbolagen. Att flertalet av dessa är globala industrijättar gör inte saken sämre. Med globaliseringen på tydlig reträtt blir behoven av en återindustrialisering av västvärlden (både USA och Europa) allt tydligare.

Andra trender som spelar Sverige i händerna är dels den pågående upprustningen, dels det råvarurally vi bevittnar. För att vara ett så pass litet land har Sverige, tack vare främst Saab, en oerhört stor exponering mot försvarsindustrin. Vi är även välrustade på råvarusidan med en stark gruvnäring; få vet kanske att enbart Boliden står för 1–2 procent av världens totala silverproduktion, för att ta ett aktuellt exempel.

Dessa starka näringar ger ringar på vattnet, vilket bådar gott för den svenska ekonomin de närmaste åren. Regeringen stimulerar dessutom med sänkta skatter samtidigt som räntan åter får betraktas vara låg. Detta borde ge en välbehövlig knuff i rätt riktning efter en lång tid av lågkonjunktur. Stärkt köpkraft leder till ökad konsumtion, vilket tillsammans med investeringar i infrastruktur och försvar bör medföra gradvis minskad arbetslöshet – även om den alltjämt förblir en utmaning, särskilt bland unga.

Naturligtvis saknas det inte risker. Att världen blivit mindre förutsägbar är ingen överdrift. En liten exportberoende ekonomi blir alltid utsatt när världsordningen rubbas och handelshinder införs. Att vara en liten aktör i en värld där de större spelarna ohämmat dikterar villkoren blir en allt större nackdel, något som Ukraina erfarit och Danmark nyligen fick känna på. Kanske borde Sverige, likt Finland, bli fullvärdiga medlemmar i EMU? Valutaunionen har förvisso nackdelar, men åtnjuter större respekt än mindre länder som rent av ses som "irrelevanta", för att citera den amerikanska finansministern Scott Bessents ord om Danmark. Att göra ett sådant inträde ur en styrkeposition, då ekonomin går bättre än omvärldens, är att föredra. Ska man införa euron är det tveklöst bättre att göra det när kursen står i 10 snarare än 12 kronor. Jämför gärna med att ta in kapital i ett bolag: Det är alltid billigare att göra det när man kan (goda tider) än när man måste (dåliga tider). Betrakta detta som en lös fundering snarare än en stark åsikt i sakfrågan.

Med allt detta i åtanke tycker jag att glaset verkar vara halvfullt snarare än halvtomt. Det ska dock påpekas att det knappast är någon unik syn, utan snarare konsensus. Att sia om framtiden är svårt, inte minst när omvälvande förändringar kan ske via ett inlägg på plattformen Truth Social. Skulle det "ekonomiska mirakel" som Trump beskriver i USA utmynna i en recession, lär inte ens ett blomstrande Sverige kunna streta emot. Men än är vi inte där, och inget tyder på att USA närmar sig ättestupan.

Är det då upplagt för svenska småbolag och fastigheter, så som alla experter verkar vara rörande överens om? Låt oss vänta och se. Det förväntade konjunkturlyftet talar för det. Men strikt flödesmässigt – och givet de inflationsimpulser från råvarusidan vi ser globalt – kan trenden med storbolagens överavkastning mycket väl fortsätta även under 2026. Storbolag har helt enkelt lättare att kompensera sig för stigande priser och hantera valutafluktuationer. Som nämnts är det också dessa som lockar till sig kapitalflöden i första hand. Vi vet dessutom att etablerade trender ofta pågår längre än man tror. Momentumstrategin som firade triumfer i fjol kan därför mycket väl dominera även i år. Om inte annat har den gjort det i inledningen av 2026.