Krönika - Ekonomisk thriller utan manus?
Efter Klarnas intåg på USA-börsen förra veckan har också det svenska IPO-fönstret slagits upp med besked. Redan den här veckan blev det klart att ett handfull bolag förbereder sig för notering på Stockholmsbörsen. Fler lär passa på. Något otippat kan faktiskt även fintechjätten Klarna göra entré via ett slags parallellnotering i form av Flat Capital. Får VD Sebastian Siemiatowski som han vill blir nämligen investmentbolaget i det närmaste likställt med ett svenskt depåbevis för Klarna.
Det behöver förstås inte vara fel men är nog lite snopet för alla de som investerade i Flat Capital i förvisningen att man investerar i en rad spännande onoterade bolag (med kraftig slagsida mot AI) som man annars aldrig kan få exponering mot. Att vara med om resor för bolag som SpaceX, OpenAI, Perplexity, xAI, ElevenLags, Discord eller Figma kan nog få det att vattnas i munnen för en och annan. Och visst, själva exponeringen mot dem består förvisso men blir närmast obetydlig i sammanhanget. Även om värdet på samtliga skulle dubblas blir det inte mycket värt om Klarna aktien samtidigt faller med 10-15% av någon anledning (bolaget går ännu inte med uthållig vinst).
Förslaget att flytta in Siemiatowskis Klarna aktier in Flat Capital blir än märkligare om vi beaktar att Flat faktiskt sålde aktier i Truecaller där man var med och investerade på ett tidigt stadium, just eftersom bolaget i och med sin börsnotering blev etablerat och ej längre passade in i ”strategin”. Klarna gör det däremot och frågan är om inte just de här planerna var huvudanledningen till varför Hanna Andreen något överraskande avgick som VD i Flat Capital i början på augusti.
Att ändra etablerade spelregler som Klarnas VD vill göra är dock inte längre något nytt. I stor utsträckning har vi nog Donald Trump att tacka för det då han och hans administration har ju gjort sitt yttersta för att ändra gällande världsordning för allt från handel till försvar. I veckan har det även kommit in förslag att börsbolag inte skall behöva kvartalsrapporterna utan att det räcker med halvårsredogörelser.
Det intressanta med Trump är inte åsikterna som sådana utan bristen på mothugg om vi bortser från galna handlingar såsom mordet på MAGA-debattören Charlie Kirk som ju högst sannolikt lär finnas med bland tragiska händelser i amerikanska historieskildringar framgent. Det jag åsyftar är snarare någon form av polemik såväl nationellt som internationellt. Jag har förvisso inte full koll på amerikansk inrikespolitik men på globalt plan (västländer) tycks de flesta intagit ”gilla läget” position av rädsla att minsta form av ifrågasättande kommer att leda till negativa konsekvenser. Detta trots att erfarenheten visar att de som väljer att sträva emot såsom exempelvis Kina (och i viss mån även Ryssland som ju är mästare på att föra politisk diplomatiretorik som gagnar deras egen agenda), tycks snarare åtnjuta presidentens respekt än tvärtom (om man bortser från stundom oerhört populistiska inlägg på Truth Social).
En myndighet som länge stod emot Trumps påtryckningar var FED. I veckan har man dock till slut gett efter och sänkt räntan med 0,25% trots rekordnoteringar på allt från amerikanska aktier, huspriser, bitcoin, guld och statskuld samt inte minst en inflation som befinner sig högt över målet för vad man bedömer krävas för prisstabilitet. Till skillnad från tidigare blev bedömningen den här gången att det handlar om tillfälligt förhöjd inflation (läs: transitory) samtidigt som man oroar sig för inbromsade arbetsmarknad efter ett par svaga sysselsättningsrapporter kryddade med en gigantisk nedrevidering i samband med den årligen återkommande justeringen som äger rum i augusti.
Det intressanta med veckans (högst väntade) räntebesked var den närmast totala oenigheten vad gäller riktningen framåt. Även om kommittén tycks ha varit enig vad beträffar veckans sänkning (en av dem förespråkade sänkning med 0,5%) ansåg sex av ledamöterna att det inte behövdes fler sänkningar i år medan nio såg behov av ytterligare två sänkningar (2 x 0,25%). Det faktum att ”duvorna” ser ut att ha kvalificerad majoritet visar vartåt det lutar. Två ytterligare sänkningar i år är också vad marknaden ser ut att förvänta sig.
Bortsett från en ej samstämmig bild av framtida behov fanns det även annat som väckte frågor. För även om räntan spås sänkas åtskilliga gånger verkar det som om direktionen tror på både höjd tillväxttakt (BNP-prognoserna skrevs upp för 2025-2027) och en högre inflation under nästa år (2,6% vs tidigare bedömning som var 2,4%). Även under 2027 förväntas den ligga över målet om 2%. Förvisso marginellt men ändå. Arbetslösheten tros däremot vara stabil på ungefär nuvarande nivå. Så varför alla dessa sänkningar som finns i FED-ledamöternas dot.plots (räntebanor)?
Jo, just nu befinner sig FED under oerhört stark politisk press där dess oberoende står på spel. Från och med nu ingår en av Vita Husets representanter i den röstande delen av centralbankens kommitté (det var mycket riktigt han som ville se en sänkning med 50 punkter denna gång och ytterligare flera sänkningar innan året är slut) och nästa år lär flera ledamöter bytas ut inklusive ordföranden Jerome ”too late” Powell som han också kallas av presidenten. Räntan skall helt enkelt ned enligt mottot ”bättre sent än aldrig”.
Att räntan sänks brukar normalt sett vara positivt för risktillgångar. Det har marknaden givetvis listat ut för ett tag sedan givet ATH-noteringar på flertalet håll. Men så har också räntesänkningar med aktiemarknaden kring ATH historiskt sett inneburit vidare uppgångar på i alla fall 10-15%. Så varför klaga?
Vi vet ju alla att samtliga regler har sina undantag. En faktor som bör mana till eftertanke är det faktum att guldpriset faktiskt matchar aktiemarknadens uppgångar. Högst ovanligt då prisuppgången ofta ses som en spegel av världens skavanker. Just nu har vi geopolitiska spänningar på allt fler håll, en skuldkris som breder ut sig samt en inflation som inte riktigt vill ge vika. Med världens viktigaste centralbank i klorna på en oberäknelig ledare som inte drar sig för att tänja på de flesta reglerna, börjar det sakta men säkert kännas som att vi alla är med i en ekonomisk thriller utan manus.
