Stäng
Så skapar du en extra inkomst från börsen. Fyll i din mailadress så berättar vi hur.
03.01.2020

Aktieutbildning - Utnyttja Newsletter till fullo (Del 3)

Rapporter

Som vi tidigare nämnt är det mesta i informationsväg tillgängligt blott ett par klick bort. Normalt sett innehåller idag varje företags webbsida allt det som man som potentiell investerare vill och behöver veta. Den allra bästa källan när man tittar på ett bolag för första gången är bolagets årsredovisning. Utöver den brukar börsnoterade bolag bjuda även på fyra kvartalsrapporter där åtminstone två av dem (halvårsrapport och bokslut) skall enligt gällande regelverk innehålla alla viktiga siffror.

När vi öppnar en företagsrapport (oavsett om det handlar om kvartalsrapport, bokslut, årsredovisning eller liknande) består den i regel av flera olika delar som är värda att särskåda. Det vi normalt sett inleder med är VD-ordet som sammanfattar perioden i relativt korta ordalag. Det är också just här som man ofta kan skapa sig en initial bild av i vilket läge som det aktuella bolaget befinner sig. Andas ledningsordet optimism där vd ser med tillförsikt på framtiden an eller belyser han/hon nuvarande/kommande utmaningar och använder utrymmet för att förklara varför siffrorna ser ut som de gör?

Sådant är ofta en värdefull och underskattad information inte minst i ett läge då man följt bolaget ett tag och läst ett antal rapporter. I det läget har man ofta skapat sig en tydlig bild av hur företagets vd kommunicerar med aktieägarna och kan i de lägen ofta uppfatta de annars svårtydda nyanserna i sättet att utrycka sig och jämföra dem med tidigare för att eventuellt dra den ena eller andra slutsatsen som inte finns ordagrant återgiven i texten.

Resultaträkning

VD-ord i all ära men dagens avsnitt skulle ju handla om siffrorna. Låt oss därför gå rakt på sak. Normalt sett består en rapport av tre stycken siffersammanställningar. Den allra första är i regel resultaträkningen som redogör för hur försäljningen/faktureringen utvecklas samt hur lönsam verksamheten är. Allra överst i resultaträkningen finner vi intäkterna som är det sammanslagna försäljningsvärdet av de varor och/eller tjänster som företaget utfört under redovisningsperioden. Därefter följer en mer eller mindre detaljerad genomgång av de olika kostnaderna som i stort kan sammanfattas som anskaffningsvärdet av de resurser som företaget förbrukat under perioden.

I resultaträkningen anger bolagen ofta en rad olika delresultat som bygger på olika resultatbegrepp (därav också namnet). Vilka delresultat som lyfts fram kan skilja sig åt. Vissa bolag framhäver exempelvis resultat före räntekostnader, skatter samt av- och nedskrivningar (även kallat för EBITDA) medan andra fokuserar på resultat före räntor och skatt (EBIT) eller resultat efter skatt (Nettoresultat eller vinst). Det är också dessa olika resultatmått som återges i medierna och som man använder för att jämföra med dels tidigare prestationer dels med konkurrenternas dito.

Baserat på dessa siffror kan man sedan med hjälp av olika värderingsmått (ofta kallade multiplar som vi kommer att gå in på i nästa avsnitt) fastställa hur bolagets marknadsvärde förhåller sig till bolagets försäljnings- och resultatmässiga prestationer och den vägen försöka avgöra om aktien är för lågt eller för högt värderad. Sett ur den aspekten är förstås resultatet oerhört viktigt. Däremot behöver det inte vara helt avgörande.

Värt att påpeka här är nämligen det faktum att om man endast tittar på de olika resultatmåtten för att dra slutsatser kan man mycket väl få en skev bild av hur det går för företaget i verkligheten. Resultaträkningen kan nämligen påverkas med en rad olika redovisningstekniska åtgärder. Det är också därför som många föredrar att titta på kassaflödet snarare än redovisade resultat (mer om det lite senare). Alternativt gör både och vilket vi tycker är att föredra.

Balansräkning

Nästa del i en periodrapport är vanligtvis en Balansräkning. Som namnet antyder består den av två lika delar som skall befinna sig i balans gentemot varandra. På den ena sidan finns bolagets olika tillgångar upptagna. Till dessa hör exempel kassa- och banktillgodohavanden, kundfordringar, maskiner och byggnader. På den andra sidan radar man upp skulderna samt det egna kapitalet (som följaktligen är skillnaden mellan tillgångs- och skuldsidan). Här hittar vi vanligtvis bolagets banklån, leverantörsskulder och skatteskulder.

Men vänta nu, borde inte det egna kapitalet vara en tillgång säger kanske vän av ordning? Jo, så skulle man förstås kunna resonera. Men så är inte fallet. Det egna kapitalet i ett aktiebolag hör nämligen till aktieägarna. Antingen som en följd av upparbetade resultat (kallas ofta för fritt eget kapital) eller kapital som dessa skjutit till. Kort sammanfattat kan man betrakta bolagets egna kapital som dess skuld till aktieägarna.

Det intressanta med just balansräkningen är att vi i denna ser hur företagets ledning har valt att investera bolagets pengar. På tillgångssidan hittar vi exempelvis anläggningstillgångar, finansiella tillgångar och omsättningstillgångar där de senast nämnda används för den löpande driften. Den kanske allra mest intressanta delen här att titta på är vad som gömmer sig under den först nämnda delen. Anläggningstillgångarna delas nämligen upp i två delar: materiella och immateriella sådana. De materiella tillgångarna är normalt sett konkreta saker som fastigheter, maskiner m m.

De immateriella tillgångarna är däremot desto mer diffusa och kan dölja både det ena och det andra. Det kan handla om svårvärderade inslag som varumärken, know-how, patent eller avtal men även s,k. goodwill som ofta uppstår i samband med förvärv. Med goodwill avser man skillnaden mellan bolagets faktiska tillgångar och det pris man betalat för hela företaget. Ju större andelen av dessa tillgångar finns i en balansräkning desto större är risken för framtida behov av eventuella nedskrivningar. Detta kan (men behöver inte) vålla framtida problem i lägen då immateriella tillgångar exempelvis är i nivå (eller högre) med företagets egna kapital.

Kassaflöde

Som tidigare nämnt kan företagets resultatsammanställning vara påverkat av en rad redovisningstekniska åtgärder vilka gör att det "verkliga" resultatet kan skilja sig markant från det som redovisas. Istället för ett företags resultat tittar många därför hellre på hur flödet av pengar in och ut ur företaget ser ut, det så kallade kassaflödet. Enligt den företagsekonomiska skolboken skall priset på en aktie motsvara nuvärdet av all bolagets framtida kassaflöde. Ett begrepp som omfattar skillnaden mellan ett företags in- och utbetalningar.

I jämförelse med ett företags olika resultatmått har kassaflödet den fördelen att det sållar bort rent redovisningstekniska åtgärder som inte innebär in eller utflöde av pengar i företagen. I grund och botten handlar ju företag, precis som varje människas privatekonomi, om in- och utflöden av pengar och därför är det detta flöde som är intressant att studera, inte vad bolagen redovisar som vinst eller förlust efter en rad redovisningstekniska åtgärder.

Kassaflödesbaserad analys har med åren blivit oerhört betydelsefull bland främst professionella analytiker som med hjälp av relativt komplicerade beräkningar utifrån diverse teoretiska modeller (något som vi dock inte skall gå in närmare på här) räknar fram ett teoretiskt motiverat nuvärde på företagets aktie. Men precis som omnämnts alldeles i början på del 2 är fundamental analys ingen exakt vetenskap. På samma sätt som gällande det mesta här i livet har även denna metod sina tydliga förr- och nackdelar. Inte minst i detta skede när vi sedan ett antal år tillbaka lever i minusräntetider.

 Låt oss dock göra en lång historia kort och något förenklad. När man ger sig in på utförande av en kassaflödesanalys tar man först hänsyn till företagets kassaflöde (in- och utflöde av pengar) en del år bakåt i tiden för att utifrån den göra antaganden om dess hypotetiska utveckling många år framåt. Utifrån vad man får fram diskonterar man sedan resultatet till ett teoretiskt nuvärde. För detta ändamål använder man sig av parametrar som exempelvis avkastningskrav (men även inflation) som ju utgår ifrån det som man betraktar som den riskfria räntan.

Vad den senast nämnda är i nuvarande minusräntetider kan man förstås diskutera (likaså hur inflationen kommer att utvecklas). Faktum är att små avvikelser här leder till hyfsat stora skillnader i det slutliga utfallet av det motiverade teoretiska värdet. Ju längre tidsperiod framåt man gör antaganden om, desto större blir dessutom risken för ”felberäkningar” vilket onekligen kan påverka korrektheten i slutsatsen om huruvida företagets aktie är under- eller överprissatt.