Tack vare hyfsad avslutande vecka där OMXSPI index steg med +2,7%, lyckades juni trotsa sitt ”negativa säsongsmönster” och steg med 2,1% istället för att backa 0,9% vilket ju har varit den genomsnittliga utvecklingen under de senaste snart 30 åren. Kvartalet i sin helhet bjöd förvisso på uppgång om beskedliga 0,6% (1,0% är det historiska snittet) men tittar vi på årets första halvår blev utvecklingen 8,4%. En avkastningssiffra som står sig väl i ett historiskt perspektiv (+4,4% sedan 1995)

Trenden… Ser man till den underliggande trenden tycks däremot inte mycket ha förändrats. I alla fall om man utgår ifrån den trendmodell som jag ofta hänvisar till kring månadsskiften. Denna modell bygger som bekant på stängningsvärdet varje enskilt månad i förhållande till 12- respektive 24-månaders glidande medelvärden. Det positiva är att det långsammare värdet (24-månaders) har nu vänt upp. Det som manar till fortsatt försiktighet är det faktum att prissättningen även vid utgången av juni understeg det snabbare dito (12-månaders). Så länge som den nivån ej har passerats kan man inte tala om att ny upptrend råder. Kanske kan en sådan signal falla på plats i juli?

Juli… Faktum är att chansen för att en positiv signal faller på plats i samband med nästkommande månadsskifte framstår som ganska god. I alla fall om börsutvecklingen följer sitt historiska mönster. Som redan antytt i tidigare nummer är juli i regel en bra börsmånad där framför allt bank- och finans tenderar att utvecklas väl. Blir så fallet även i år? Det återstår förstås att se. Nog hade man inte haft något emot att utvecklingen blir i linje med de senaste fem årens som samtliga bjöd på uppgångar i juli med i genomsnitt 5,6%. Här var förstås fjolårets utfall om +12% det som drar upp snittet. Men även historiska +1,9% bär viss respekt med sig. Det innebär nämligen att juli placerar sig som den fjärde bästa månaden på ett börsår. 

Stabilitet…  Trots allehanda spekulationer blev Riksbankens besked det väntade. En höjning med 0,25% till 3,75%. Oavsett vad man tycker om själva räntenivån idag ser åtminstone jag det som ett tydligt steg i rätt riktning att Riksbanken numera gör precis vad man guidar för och vad de flesta marknadsaktörer förväntar sig. Förhoppningsvis är tider då man nästintill hade som målsättning att komma med överraskande besked, borta för alltid. Tittar vi framåt spår Riksbanken minst en höjning till. September?

Vindarna har vänt… Och apropå att överraska. Klädjätten H&M kom med en rapport där resultatet såg ut att vara betydligt bättre än marknadens förväntningar trots att bruttomarginalen var något lägre än förväntat (försäljningen var känd). Aktien steg rejält (+18%) som följd av rapporten och det intressanta här är förstås att det är andra gången i följd som klädjättens aktie åtnjuter en starkt positiv rapportreaktion. En gång är förstås ingen gång. Två gånger däremot antyder en trend. Senast som aktien handlades på nuvarande nivåer var innan Rysslands invasion av Ukraina. Enbart i år har H&M stigit 65% vilket gör den till Stockholmsbörsens bäst presterande Large cap aktie.

Inför rapportperiod… Och på tal om just rapporter. När Q2-siffror snart skall redovisas ställer sig många frågan om de starka Q1-rapporterna får värdiga uppföljare. Det som talar för det är åtminstone valutaeffekterna som ser ut att kunna boosta både försäljning och resultat för bolag som är verksamma på marknader där affärer görs i euro och dollar för att därefter omräknas till svenska kronor. Positivt för stunden förstås men vi skall inte glömma bort att det medfört tuffa jämförelsetal framåt. För som vi alla vet värderas aktier på framtida vinster och inte historiska sådana (dit ju Q2-siffrorna snart hör).

I fokus… En börs VD som indikerar att vi kanske inte skall extrapolera de starka utfallen från Q4 och Q1 är Alfa Lavals Tom Erixon. I en intervju med Dagens Industri påpekade han att bolaget hade ”en oväntat stark efterfrågan i både Q4 och Q1 samt att man har ridit på en efterfrågan som varit osedvanligt hög”. Valet av tempus i uttalandet gör att man kanske bör bli uppmärksam. Känslan är att orderingång blir den siffran som kommer att framstå som allra viktigast i de flesta halvårsrapporter. Eventuell svaghet där kan nog leda till vinsthemtagningar. I synnerhet bland bolag vars aktier har presterat väl.  

Förra veckan nådde Apple upp till All Time High och i veckan var det dags för Microsoft att göra det samma. Att även Nvidia gjort det behöver inte omnämnas. Den aktien tycks redan befinna sig i värderingsmässiga stratosfären. Eftersom nya kursrekord sällan är en indikation på förestående krasch får kraxarna som har positionerat sig för en sådan, tänka om. Troligtvis är det också alla de som ställt sig vid sidan om tidigare som nu driver börsen uppåt för att inte ”missa rallyt”. Hur länge återstår att se. Tittar man på Fear & Greed index har nu sökt sig upp mot nivåer som indikerar ”extrem girighet”.

Rekyldags?… En annan faktor som har påverkat den amerikanska börsen just den här veckan är förstås den månatliga optionslösen som ägde rum i fredags. I och med att det handlar om en halvårsvis sådan (juni) var dess påverkan sannolikt betydligt högre än vad den normalt sett tenderar att vara. Och eftersom trenden nu är uppåtriktad i USA så har den högst sannolikt bidragit till uppgången (i motsats till samma mönster under fjolåret). Stämmer antagandet lär vi troligtvis få en något sämre börs under nästa vecka. Turn around Tuesday om ni minns parollen från ifjol.

Inflation… Veckas stora makroekonomiska siffra var förstås utfallet för den amerikanska inflationen under maj. Precis som förväntat sjönk inflationen kraftigt i linje med bedömarnas förhandstips. För trots att KPI ökade med 0,1% jämfört med april blev ökningen på årsbasis 4,0% jämfört med 4,9% månaden innan. Kärninflationen sjönk något mindre och summerades till 5,3% i årstakt. Månaden innan var siffran 5,5%.

Hökar eller duvor?… Huruvida ovanstående var anledningen till FED valde att stävja sin räntehöjariver låter jag vara osagt. Men faktum är att man precis som förväntat låtit bli en ny höjning. Så här i efterhand kan man egentligen fråga sig varför? För även om man inte höjde nu flaggade man istället att det inte skall betraktas som att räntatoppen är nådd. Tvärtom ser man ytterligare två räntehöjningar (till 5,5-5,75%) som rimliga under åretstoden av detta år. En så kallad hökaktig ”paus” eller ”skip” där man ”hoppar över” ett höjningstillfälle för att återgå till höjningar i ett senare skede.   

Snacka går… Om det nu blir höjning om sex veckor eller ej återstår naturligtvis att se. Marknaden verkar faktiskt tro det i detta nu eftersom de korta räntorna har stigit något. Personligen är jag inte lika övertygad mot bakgrund av att inflationen spås sjunka nedåt dryga 3% när nästa inflationsrapport presenteras kort inför nästa FED-möte. Just junisiffran kan dessutom bli extra låg eftersom inflationen toppade i juni föregående år. Inflationen mäter som bekant prisförändringstrenden över tid och dessa baseffekter har hjälpt till att pressa ned inflationen under i synnerhet 2023.

Reverse… Det man inte skall glömma bort är att från och med juli kommer baseffekterna skifta fokus. Istället för att pressa inflationen som hittills i år kommer de börja verka åt andra hållet istället vilket eventuellt skulle kunna tänkas borga för en ny räntehöjning i september om inflationsnivån åter börjar stiga. Blir så fallet får räntemarknaden som ju länge har estimerat en första räntesänkning redan i höst, fel. Mantrat ”Don´t fight the FED” gör sig i sådana fall påmind. Ännu är vi dock inte där och tre månaders tid i dagens volatila räntemiljö är i det närmaste en evighet.  

Ingen paus… Höll FED igen så fortsatte däremot ECB (vilket ju är viktigast för Riksbanken) på den inslagna räntehöjarbanan. Depositräntan höjdes med 0,25% till 3,50% medan styrräntan eller refiräntan som den också heter höjdes till 4,0% vilket var i linje med förväntningarna. Det var heller inte sista höjningen om man skall tro ECB-chefen Christine Lagarde. Inflationstakten i Europa är fortsatt för hög men till skillnad från USA har vi i Europa fortsatt hjälp från baseffekter under ett tag framöver (inflationen i Europa toppade senare än i USA). Den snabbaste inflationsnedgången ligger troligtvis framför oss om inget oförutsett idag inträffar.

Mörk höst stundar… I Sverige sjönk inflationen till 6,7% (7,6) medan kärninflationen (exklusive livsmedel och energi) uppmättes till 9,7% (10,5). Ett utfall som mer eller mindre säkerställer att räntan kommer att höjas även i Sverige. Kanske inte bara en utan två gånger till. Nog ser det därför ut som om Sverige kan gå emot en riktigt utmanande höst. Under sommaren passar nog fortfarande många på att unna sig en normalsemester. Väl därefter blir det nog dags att dra åt svångremmen på allvar. I synnerhet som majoriteten av tidigare genomförda räntesäkringar kring bolånen lär börja gå ut då (2 år sedan inflationen började ta fart).    

Tidvatten… Med fortsatt stigande räntor lär det bli utmanande tider för skuldsatta bolag med svaga kassaflöden. Det är inte utan att man tänker på Warren Buffetts så träffsäkra påstående att man ser vilka som har badat nakna när tidvattnet drar sig tillbaka. När nu nollräntetiderna har förpassats till historien ser vi tydligt vilka affärsmodeller som får allt svårare att fungera och vilka bolagsledningar som inte riktigt gjort jobbet och ställt om i tid till en verklighet med normalränta (som ju en nivå kring 3,5-4% får väl ändå anses vara om man antar att inflationen når 2%). Tiderna att hålla en förlustbringande verksamhet flytande med hjälp av billiga pengar har likt tidvattnet dragits tillbaka. Nu börjar nakenbadarna synas en efter en.