1.1 Vinst per aktie
Ett av de mest centrala måtten i såväl bolagens rapporter som vid värdering av företag är vinst per aktie. Det är ett av de mest greppbara måtten på den avkastning ett företag genererar åt sina aktieägare. Vinsten per aktie beräknas enligt följande:

Vinst per aktie = Resultat efter skatt / Antal aktier

När företagen redovisar vinsten per aktie för en period så delas resultatet efter skatt, eller nettoresultatet som det också kallas, med genomsnittligt antal utestående aktier för perioden. Vanligtvis anges flera alternativa värden på vinsten per aktie. Bland annat anges vad vinsten per aktie blev med hänsyn tagen till utestående konvertibler och optioner som kan komma att öka antalet aktier i bolaget.

Det genomsnittliga antalet utestående aktier för en viss period är det verkliga genomsnittliga antal aktier som funnits i bolaget under perioden. Här gäller det att se upp. I ett bolag som i slutet av en period ökat antal aktier kraftigt framgår denna ökning givetvis inte fullt ut i genomsnittligt antal utestående aktier. Då gäller det att titta på antal utestående aktier i slutet av perioden för att kunna bedöma hur de nya aktierna påverkar olika nyckeltal i framtiden. Vidare är det givetvis viktigt att studera skälet till att antalet aktier ökat. Är det fråga om en apportemission, vanlig nyemission, utestående konvertibler som konverterats till aktier etcetera? Hur påverkas bolagets rörelse av detta? Har ett nytt dotterbolag tillkommit som bidrar till framtida vinster? Har bolaget tagit in en stor summa pengar och vad ska den användas till i så fall?

OBS! För framtidsprognoser är det viktigt att basera beräkningar på hur många aktier det finns just i dag och hur många aktier som kan tänkas tillkomma genom utestående konvertibler och optioner, eventuella framtida emissioner med mera.

1.1.1 Inget enhetligt mått – justeringar nödvändiga
Nyckeltalet vinst per aktie är särskilt viktigt, eftersom det används för att räkna fram det mest använda nyckeltalet – p/e-talet. Detta mått kommer vi in på lite senare. Vinsten utgör också en grundsten i vissa värderingsmodeller. Redovisad vinst per aktie behöver ofta justeras. Justeringen kan göras på olika sätt och därför är vinst per aktie inget enhetligt mått, utan olika informationskällor ger olika värden. Vid jämförelser är det, som för alla nyckeltal, mycket viktigt att de nyckeltal som jämförs är framräknade och justerade på samma sätt. Detta gäller oavsett om det är fråga om jämförelser mellan olika bolag eller om det rör sig om en jämförelse mellan olika perioder för ett och samma bolag. Justering av poster i resultaträkningen kommer vi att specifikt behandla senare i denna modul.

KOM IHÅG! Som framgått ovan måste vanligtvis justeringar av antalet aktier göras när framtidsprognoser görs. Samma justeringar av antal aktier är nödvändiga inte bara för beräkningen av vinst per aktie utan även andra aktierelaterade mått, där olika värden per aktie är en del av uträkningen. Antalet aktier i ett företag är direkt avgörande för hur mycket en aktie i företaget värderas till. Således är justeringar av antalet aktier något som är oerhört viktigt att vara noggrann med. Vi börjar därför med detta.

1.2 Information om utspädningseffekter
Som vi redan nämnt måste resultatet ofta justeras när vinsten per aktie för en gången period studeras, vilket vi ska gå närmare in på lite senare. Vi har också fastställt att antalet aktier måste justeras. Detta gäller då främst när framtidsprognoser görs. För historiska perioder är det genomsnittligt antal utestående aktier som gäller och dessa siffror framgår av bolagens redovisning, liksom utspädningseffekter av eventuella konvertibel- och optionsprogram med mera. Detta underlättar för jämförelser mellan olika perioder i ett och samma bolag liksom vid jämförelser mellan bolag.

När det gäller justeringar av antal aktier kan det ibland innebära storleksmässigt omfattande justeringar. I bolagens olika rapporter och av pressmeddelanden framgår vilka olika options- och konvertibelprogram som finns utestående, återköpsprogram som är genomförda eller ska genomföras, förslag om emissioner med mera. Det gäller att hålla sig ajour och alltid ha färsk information. I bolagens delårsrapporter kan informationen om olika program vara relativt tunn. Då gäller det att gå tillbaka till senaste årsredovisning, vilken oftast innehåller betydligt mer matnyttig information om de olika programmen. Därefter bör du syna efterföljande delårsrapporter, pressmeddelanden med mera för att snappa upp information om nya program, emissionsplaner med mera.

1.2.1 Händelser som innebär förändring av antal aktier
Följande lilla lista visar, utan inbördes rangordning, på de vanligast förekommande anledningarna till att antalet aktier i ett bolag förändras med tiden:

1. Nyemission
2. Fondemission
3. Split och omvänd split
4. Inlösen och återköp av aktier
5. Optioner
6. Konvertibler

Bilden kompliceras av att det händer att företag samtidigt genomför flera saker som påverkar antalet aktier. Det kan till exempel hända att fond- och nyemission genomförs samtidigt. Vad som händer vid en nyemission, en fondemission, en split eller omvänd split och återköp av aktier har vi gått igenom i Aktieskolan steg 1. Vad vi ska koncentrera oss på här är hur antalet aktier påverkas.

1.3 Att samla in informationen
När det gäller beräkningen av antal aktier just i dag eller vid en framtida tidpunkt är det alltså nödvändigt att först och främst samla in all tillgänglig information om händelser som påverkar antalet aktier. Vi har redan nämnt att årsredovisningen ger fyllig information och att delårsrapporter och pressmeddelanden som offentliggjorts efter denna sedan får användas för att uppdatera informationen. Är något oklart eller om du är osäker huruvida du fått tag i all nödvändig information ska du inte tveka att kontakta företaget ifråga. I de allra minsta företagen kan du bli hänvisad till företagets VD, men i de allra flesta företagen finns det funktioner för investor relations som tar hand om dessa liksom andra frågor om företaget. Det viktigaste är hur som helst att kontakta företagets huvudkontor om några oklarheter föreligger. Där får du sedan hjälp att komma fram till rätt person/personer i respektive ärende.

På de allra flesta börsföretagens hemsidor och många gånger även i rapporter och pressmeddelanden, finns bra information om vem som ska kontaktas i vilket ärende. Inte sällan finns både telefonnummer och e-postadresser direkt angivna. Börsföretagens avdelningar för ekonomi, investor relations, press och så vidare är inte sällan hårt belastade med frågor från olika aktörer. Visa därför hänsyn utan att för den skull nöja dig med uteblivet svar. Även den som inte är analytiker till yrket eller aktieägare i bolaget ifråga bör få klara svar, så länge det inte rör sig om konfidentiell information förstås. Uppgifter om effekterna av utestående konvertibel- och optionsprogram är inte konfidentiell information.

I framför allt de större företagen finns dock vanligen många olika program utestående varför du inte kan räkna med att få raka och klara svar på en gång. Det är mycket möjligt att du får nöja dig med en hänvisning till i vilka dokument (rapporter, pressmeddelanden med mera) som du kan finna svaren. Huvudsaken är att du kan säkerställa att du tar hänsyn till alla framtida utspädningseffekter som föreligger just i dag och var informationen om dessa står att finna, det vill säga i vilken delårsrapport, vilket pressmeddelande med mera.

2.1 Emissioner och splitar
Om det finns anledning att räkna med att en nyemission kommer att genomföras, till exempel för att stärka bolagets finansiella ställning eller genom en apportemission i samband med ett företagsförvärv, blir villkoren för emissionen avgörande. Ej beslutade nyemissioner av kontanttyp är det givetvis mycket svårt att förutse villkoren för. Vad villkoren blir beror dels på hur mycket pengar företaget ska dra in, dels på marknadsläget som råder när nyemissionen beslutas.

Emissionskursen sätts vanligen under den rådande börskursen och det gäller därför att räkna med att emissionen kommer att ske till en kurs som understiger börskursen. Men framtida, ej beslutade nyemissioner är som sagt generellt svåra att ta hänsyn till så länge företaget inte kommunicerat att en emission sannolikt kommer att göras, när och förmodade villkor för denna.

Vad som är det viktigaste är att helt enkelt inte utesluta ett eventuellt framtida nyemissionsbehov. Om företagets finansiella ställning eller kommande investeringsbehov bedöms kräva nyemission är det lämpligt att fundera över hur mycket pengar som kan behöva dras in. Därefter gäller det att göra en bedömning om till vilken kurs emissionen kan genomföras. Hur har andra nyemissioner på marknaden lyckats på senare tid? Är det ovanligt många företag som har planer på nyemission framöver? Kommer marknaden att orka svälja alla dessa? Rör det sig om att det går att se att det är troligt att nyemission kommer att behöva göras om något eller några år är det extra svårt att exakt bedöma effekterna av detta. Men det viktigaste är att verkligen identifiera huruvida det är sannolikt att nyemissioner kommer att behöva göras i framtiden och att i sin analys av ett företag i så fall lägga in de bedömda effekterna av detta.

2.1.1 Ett prognosproblem
När det gäller ett eventuellt nyemissionsbehov i framtiden är detta ett prognosproblem som blir en del av de framtidsprognoser som ställs upp för företaget. Detta oavsett om det handlar om kontantemissioner eller apportemissioner. Möjligheterna att ett företag i framtiden kommer att växa via förvärv genom apportemissioner är i allra högsta grad ett prognosproblem. Såvida inte företaget ifråga tydligt kommunicerat en klar förvärvsstrategi och det finns uppenbara förvärvsobjekt att identifiera, är det svårt att lägga in framtida förvärv i framtidsprognoser. Vi vet nämligen inget om de eventuella förvärvsobjekten, än mindre om villkoren för sådana förvärv. Har ett företag dock lyckats med att upprepade gånger göra billiga förvärv, som smakat mer än de kostat och företaget uppger att det avser fortsätta att växa via förvärv kan det vara en faktor att i viss mån ta hänsyn till vid framtidsprognoser. Då gäller det dock att ta undersöka om det verkligen finns lämpliga förvärvsobjekt och om dessa kan förvärvas till rimliga priser, vilket inte är helt enkelt.

I rörelsedrivande företag är detta med eventuella framtida nyemissioner inte ett så stort problem. Vanligtvis genomförs sådana bara om företaget får finansiella problem eller om det förvärvar andra företag. Ibland händer det dock att mer kapital behövs för att finansiera organisk tillväxt, till exempel i samband med särskilt kraftig tillväxt. Vid förvärv av andra företag tillkommer verksamhet som bidrar till det förvärvande företagets verksamhet. Det är inte sannolikt att det förvärvande företaget genomför företagsköp som inte smakar minst lika mycket som de kostar. Att ta hänsyn till dylika emissioner är inte ett problem som är relaterat till beräkningen av antal aktier utan snarare ett prognosproblem. Men om det inte finns några klara fakta att gå på när det gäller potentiella framtida förvärv är det lika bra att utelämna detta i framtidsprognoserna eller att åtminstone vara extremt försiktig med att lägga in dessa som en värdehöjande faktor per aktie.

KOM IHÅG! För företag som brukar växa genom förvärv är det svårt att ta hänsyn till framtida potentiella förvärv om inte företaget pekat ut dem redan. Här gäller det att lyssna på vad företagsledningen säger om framtiden. Är avsikten att genomföra förvärv i framtiden? Hur stor del av förväntad tillväxt beräknas komma från förvärv? Vad har denna tillväxt historiskt kostat i form av utspädning av antalet aktier?

2.1.2 Effekterna
När det föreligger information om kommande nyemissioner är det inte svårt att ta hänsyn till effekten av dessa. Vägen mot nyemission börjar med att företagets styrelse lämnar ett förslag om nyemission. På ordinarie eller en extra bolagsstämma fattar aktieägarna beslut i frågan. Det kan röra sig om antingen en nyemission med bestämda villkor eller helt enkelt ett bemyndigande för styrelsen att fatta beslut om nyemission med vissa villkor. När en kommande nyemission är beslutad är villkoren för denna kända. Då är det inga svårigheter att se vad som kommer att hända med antalet aktier vid fullteckning. Här blir det främst en fråga om att bedöma huruvida emissionen kommer att bli fulltecknad eller ej och att bevaka utvecklingen.

Vid en nyemission gäller det att, oavsett om det rör sig om en nyemission med företrädesrätt för befintliga aktieägare, riktad nyemission eller en apportemission, att de nya aktierna ska räknas med vid tidpunkten då emissionslikviden (betalningen för de nya aktierna) blir tillgänglig för bolaget. Utifrån denna tidpunkt sker sedan viktning av antal aktier för en period som innehåller tidpunkten. Vid samma tidpunkt ökar också det egna kapitalet och utifrån denna tidpunkt viktas också det egna kapitalet vid beräkningar av olika räntabilitetstal för en period som inbegriper tidpunkten.

Att viktning måste ske beror på att det kapital eller de apporttillgångar som företaget tillförs finns tillgängliga för företaget först från och med den tidpunkt då de blir disponibla. Vid apportemission innebär det att de nya aktierna anses tillkomma och förändringen av eget kapital sker när ett företag som förvärvats genom en apportemission ingår i koncernens redovisning.

Vinst per aktie och räntabilitetstal blir missvisande om viktning inte sker. Nyemission kan också ske genom teckning av nya aktier via teckningsoptioner och konvertering av konvertibler, vilket vi kommer in på snart.

En beslutad split, omvänd split eller fondemission är det helt okomplicerat att ta hänsyn till. För en split är det endast fråga om en uppdelning av antalet aktier i fler. Vid en omvänd split gäller, som namnet antyder det omvända, det vill säga befintliga aktier slås ihop till färre. Vi har utförligt behandlat dessa båda händelser i Aktieskolan steg 1 och ska inte gå in närmare på dem här. Detsamma gäller för fondemissioner. Ingen av dessa tre händelser innebär någon in-/utbetalning av pengar till/från företaget ifråga och totalvärdet på företaget påverkas inte i teorin. Dock innebär psykologiska effekter, samt att handeln i en aktie ofta underlättas av dessa åtgärder, att de får en positiv inverkan på totalvärdet på företaget, vilket vi behandlade närmare i Aktieskolan steg 1.

I en split eller omvänd split händer inget alls utöver att antalet aktier förändras och att det nominella beloppet per aktie förändras, eftersom aktiekapitalet är oförändrat. I en fondemission ökas aktiekapitalet med det nominella beloppet på de nya aktierna, till exempel genom att fritt eget kapital omfördelas till bundet eget kapital. Det rör sig endast om en bokföringsteknisk åtgärd och storleken på det egna kapitalet påverkas alltså inte. Vid split, omvänd split och fondemission gäller det således bara att se till att basera sina beräkningar på rätt antal aktier. Här behöver ingen viktning ske vid den tidpunkt då åtgärden genomförs eftersom det endast är fråga om att företaget fördelas på fler aktier.

2.2 Optioner, del 1 av 2
Det är numera mycket vanligt att det finns olika utestående optionsprogram i börsföretagen. Det kan vara relativt komplicerat att ta hänsyn till den utspädningseffekt och de kostnader som dessa kan medföra. Rör det sig om vanliga teckningsoptioner handlar det om en form av nyemission som då sker när innehavarna av teckningsoptionerna väljer att utnyttja sina optioner för teckning av nya aktier. Men det finns även andra typer av optioner, varav flera också ger upphov till en form av nyemission om de utnyttjas.

2.2.1 Olika optionstyper
Teckningsoptioner innebär alltså en form av nyemission om de utnyttjas. Optioner som ej utgivits av företaget ifråga, till exempel warrants utgivna av banker eller de standardiserade optioner som OM administrerar handel i, påverkar inte antalet aktier i bolaget ifråga och medför heller inga kostnader för företaget. Därmed påverkar de inte heller företagets värde per aktie. Det finns också så kallade syntetiska optioner, vilka ej används för teckning av nya aktier, utan är en form av bonusersättning till anställda via ett optionsupplägg. Syntetiska optioner ökar alltså inte heller antalet aktier i bolaget, men de belastar däremot företagets resultat om kursutvecklingen för den underliggande aktien är tillräckligt bra. Kostnader för denna typ av optionsprogram kan bli tämligen stora och är givetvis något som det är nödvändigt att löpande ta hänsyn till i sina framtidsprognoser.

Syntetiska optioner innebär att företaget påtar sig skyldigheten att per option betala skillnaden mellan aktiekursen vid en viss tidpunkt i framtiden och en lösenkurs, vilken vanligen utgörs av aktiekursen vid det tillfälle då optionerna ställs ut. Denna typ av optionsprogram bokförs därför löpande som en skuld. Företag som genomfört återköp av egna aktier kan ställa ut köpoptioner på dessa aktier till anställda. Det rör sig då om redan befintliga aktier, men dessa aktier räknas inte som utestående trots att de fortfarande är registrerade, det vill säga trots att de inte är makulerade. De räknas som utestående först om köpoptionerna senare utnyttjas av innehavarna och det behandlas då som en nyemission. Dessa optioner kräver inte att den anställda stannar kvar en viss tid i företaget. Därför utgör värdet av optionerna vid tilldelningstidpunkten underlag för tjänsteinkomstbeskattning och då just vid tilldelningstidpunkten. Vad värdet av optionerna är vid tilldelningen beror på optionernas villkor.

Personaloptioner är ytterligare en form av optioner. Speciellt för dessa är att de anställda som tilldelas sådana måste förbli anställda en viss tid för att vara berättigade till optionerna. Det är inte heller möjligt för de anställda att överlåta optionerna till någon annan, varför de ur beskattningssynpunkt inte ses som värdepapper. De anställda betalar därför av naturliga skäl inget för optionerna och värdet av optionerna tjänsteinkomstbeskattas i ett senare skede. Företaget är skyldigt att betala sociala avgifter när optionerna sedan utnyttjas. Precis som för köpoptioner gäller att utnyttjande av personaloptioner som ger personal rätt att erhålla nya aktier behandlas som en nyemission.

OBS! De olika optionsbegreppen kan vara förvirrande. Var därför noggrann med att kontrollera att företagen i sin informationsgivning verkligen använt rätt begrepp vid rätt tillfälle. Är något oklart är det bara att kontakta företaget. Men för det mesta framgår det av villkoren för olika optionsprogram vad det är för typ av option och effekterna av programmen.

4.1 Rörelsekapital
Ett viktigt begrepp att känna till är rörelsekapital. Detta kan knappast sägas vara ett nyckeltal, men vi väljer ändå att ta upp det här, då det gör sig mycket bra i sammanhanget.

Ett företags rörelsekapital är intimt förknippat med dess finansieringsbehov. Det beräknas enligt nedan:

Rörelsekapital = Omsättningstillgångar – Kortfristiga skulder

Som vi tidigare berättat så är ett företags tillgångar finansierade med skulder och eget kapital. Skulderna kan i sin tur sedan delas in i långfristiga respektive kortfristiga skulder. Långfristiga skulder utgörs av skulder som ska återbetalas senare än om ett år, medan kortfristiga skulder är skulder vilka ska återbetalas snabbare.

Investeringar i anläggningstillgångar bör givetvis finansieras med eget kapital och/eller långfristiga skulder. Ett företag kan inte riskera att bli tvunget att sälja verksamhetskritiska anläggningstillgångar bara för att kunna fullgöra sina betalningar. Ett positivt rörelsekapital är just detsamma som att alla anläggningstillgångar samt åtminstone delar av omsättningstillgångarna är finansierade med eget kapital och/eller långfristiga skulder.

Är rörelsekapitalet i stället negativt innebär det att en del av anläggningstillgångarna är finansierade med kortfristiga skulder. Ett sådant företag kan snabbt få stora problem.

4.2 Kassalikviditet
För att få en god uppfattning om ett företags likviditetssituation är kassalikviditet ett bra mått. Det beräknas enligt följande.

Kassalikviditet = Likvida omsättningstillgångar / Kortfristiga skulder

Som likvida omsättningstillgångar räknas i regel kundfordringar, banktillgodohavanden samt kassa. Vanligtvis beräknas de likvida omsättningstillgångarna enligt följande:

Likvida omsättningstillgångar = Omsättningstillgångar - Varulager

En kassalikviditet som uppgår till 1 innebär att företaget har förmågan att betala samtliga sina kortfristiga skulder relativt snabbt.

4.2.1 Viktiga aspekter att ta hänsyn till
Det gäller som alltid att vara vaksam. Ibland händer det att företag råkar ut för otrevliga kundförluster, det vill säga att någon eller några av företagets kunder med obetalda fakturor går i konkurs eller upptar ackordsförhandling. Då kan stora delar av kundfordringarna visa sig värdelösa. Det inträffade inte minst under IT-kraschen när många IT-konsulter inte fick betalt av olika uppdragsgivare eftersom de gick i konkurs. Således gäller det att vara vaksam på vilka ett företags kunder är. Vilka kundkategorier har företaget? Till vilka branscher och länder sker försäljningen? Är företaget särskilt beroende av någon eller några kunder? Hur kreditvärdiga är dessa?

Det kan också vara så att ett företag måste betala sina leverantörer snabbare än vad det får betalt av sina egna kunder. Det omvända förhållandet kan givetvis också gälla. Vidare kan varulagrets omsättningshastighet i vissa företag, främst detaljhandelsföretag, vara hög för åtminstone delar av varulagret, vilket då innebär att delar av varulagret i princip utgör likvida omsättningstillgångar. Dessa frågor gäller det att ta hänsyn till när kassalikviditeten för ett företag studeras, eftersom måttet i ovanstående form inte gör det. Följande mått kan vara en bra hjälp på vägen när du vill studera kredittider:

Lämnad kredittid = (Genomsnittliga kundfordringar / Genomsnittlig omsättning) * 365

Erhållen kredittid = (Genomsnittliga leverantörsskulder / Genomsnittlig omsättning) * 365

Genom att beräkna genomsnittet av kundfordringarna vid utgången av föregående räkenskapsår och utgången av det senaste, därefter dividera detta med genomsnittet av omsättningen för dessa båda år och därefter multiplicera med 365, fås en indikation om den genomsnittliga kundkredittid (i antal dagar) som företaget lämnat per omsättningskrona. Beräkningen av den kredittid företaget i sin tur fått av sina leverantörer sker på samma sätt, men med utgångspunkt i leverantörsskulderna.

Det är som sagt genomsnittliga kredittider som beräknas och det kan därför vara stora skillnader i kredittid mellan olika kundfordringar och mellan olika leverantörsskulder. Vidare kan de kredittider som gäller för kundfordringar och leverantörsskulder vid utgången av en redovisningsperiod avvika från de genomsnitt som beräknas enligt ovan.

Just när det gäller kundfordringarna gäller det att vara uppmärksam. Ett företag som har svårt att få avsättning för sina produkter eller tjänster kan plötsligt börja bli mer frikostigt med kredittiden och börja vända sig till mindre kreditvärdiga kunder. Därför är det intressant att för den studerade perioden även se hur kvoten kundfordringar/omsättning har förändrats över tiden. Även förändringar i lämnad och erhållen kredittid kan vara av intresse att studera över tiden.

4.3 Självfinansieringsgrad

Självfinansieringsgrad = Kassaflöde från rörelsen / Investeringar

När självfinansieringsgraden beräknas används det kassaflöde som rörelsen har genererat, vilket inte ska förväxlas med det fria kassaflöde som används vid kassaflödesbaserad värdering. Det kassaflöde som rörelsen har genererat divideras sedan med nettoinvesteringarna i icke finansiella anläggningstillgångar. Självfinansieringsgraden visar hur stor del av dessa investeringar som finansierats av rörelsen själv, det vill säga med kassaflödet från den löpande verksamheten.

Självfinansieringsgraden anges i procent.

4.4 Räntetäckningsgrad

Räntetäckningsgrad = (Resultat efter finansnetto + Finansiella kostnader) / Finansiella kostnader

Räntetäckningsgraden är ett mycket användbart mått på den finansiella styrkan i ett företag. Det visar kort och gott hur lågt resultatet kan falla utan risk för att företaget inte ska kunna betala sina räntor med egna vinstmedel. Måttet har vissa fördelar gentemot soliditetsmåtten som ju är baserade på siffror ur balansräkningen. Räntetäckningsgraden tar till skillnad från dessa, hänsyn till företagets lönsamhet och det påverkas dessutom inte av tillfälliga förändringar vid tidpunkten för balansräkningens uppställande, det vill säga olika redovisningstekniska åtgärder i balansräkningen.

I de finansiella kostnaderna inkluderas kursförluster på utlandslån. Detta eftersom sådana förluster är direkt relaterade till lån och därmed är en typ av räntekostnader. Om ett företag har särskilt stora finansiella tillgångar kan avkastningen från dem tas bort från resultatet samtidigt som motsvarande belopp tas bort från räntekostnaderna.

Räntetäckningsgraden anges precis som skuldsättningsgraden som ett decimaltal.

4.5 EBITDA/Finansnetto

EBITDA/Finansnetto = Rörelseresultat före avskrivningar / Finansnetto

Kvoten EBITDA/Finansnetto kan under vissa förutsättningar var mer ändamålsenlig än vad räntetäckningsgraden är. EBITDA/Finansnetto visar överskottet i betalningarna, utan hänsyn till investeringar och förändring av rörelsekapitalet, i förhållande till finansnettot. Ett företag som befinner sig i en besvärlig situation kan, om det är möjligt, skjuta upp investeringar en tid. För att i ett sådant läge utvärdera företagets kortsiktiga förmåga att betala sina räntor, är då EBITDA/Finansnetto ett bättre mått än räntetäckningsgraden.

Räntetäckningsgraden visar dock bättre den långsiktiga förmågan att betala räntor. Detta eftersom resultatmåttet som används i räntetäckningsgraden tar hänsyn till avskrivningar, vilka ska spegla det behov av nyinvesteringar som företaget har för att långsiktigt behålla sin intjäningsförmåga.

Även EBITDA/Finansnetto anges som ett decimaltal.

4.6 Nettoskuld/EBITDA

Nettoskuld/EBITDA = Nettoskuld/ Rörelseresultat före avskrivningar

Om det råder ett särskilt lågt ränteläge finns det anledning att ifrågasätta användandet av såväl EBITDA/Finansnetto som räntetäckningsgraden. Dessa båda är nämligen, som framgår av deras definitioner, påverkade av just räntenivån. När räntenivån är onormalt låg ger de båda måtten därför en indikation om företagets finansiella kondition som är mer positiv än vad den egentligen är på längre sikt. Då kan det vara idé att också studera Nettoskuld/EBITDA.

Nettoskuld/EBITDA anges som ett decimaltal.

På motsvarande sätt trendar en aktie uppåt om efterfrågan blir högre än utbudet. En kortsiktig aktiehandlare försöker hitta punkter när det sker stora förändringar i utbud och efterfrågan. Ett bra verktyg är divergenser.

En momentumdivergens uppstår när priset divergerar mot momentum. Exempelvis i grafen ovan ser vi lägre kursbottnar i priset medan momentumindikatorn (RSI) bildar högre bottnar. Detta pekar på att säljtrycket avtar vilket kan ge indikationer på att priset inom kort kommer att vända uppåt.

2.1 Soliditet
Soliditeten är förmodligen det vanligaste måttet på den finansiella styrkan i ett bolag. Det räknas ut enligt följande:

Soliditet = Eget kapital / Balansomslutning

Balansomslutningens storlek kan, som vi tidigare visat, erhållas på följande två sätt:

1. Balansomslutning = Eget kapital + Summa skulder
2. Balansomslutning = Summa tillgångar

Resultatet av en soliditetsberäkning enligt ovan blir ett procenttal som anger hur stor del av företagets tillgångar som finansieras via eget kapital. Ett bolag med hög soliditet har lägre finansiell risk i sin verksamhet än ett företag med låg soliditet, det vill säga risken för konkurs är mindre. Å andra sidan innebär en hög soliditet också mindre möjligheter eftersom den hävstångseffekt, som vi nämnde när vi behandlade avkastning på totalt kapital, RT, minskar.

OBS! I det egna kapitalet ska minoritetens andel inkluderas, eftersom minoritetens andel av skulderna inte räknas bort. Vi vill också poängtera att soliditeten i den form som vi anger ovan inte tar med i beräkningen att uppskjutna, så kallade latenta, skatteskulder inte behöver betalas i samband med förlust.

VARNING! Som alltid gäller det att vara vaksam och att inte rakt av godta alla siffror och direkt stoppa in dem i olika formler. Minoritetsintresset i ett koncernbolag finns bara tillgängligt för att bära risker i just det specifika koncernbolaget. Därför finns det skäl att vara extra uppmärksam på eventuellt särskilt stora minoritetsintressen i enskilda koncernbolag. Om sådana förekommer gäller det att ta hänsyn till att dessa alltså inte finns tillgängliga för att bära risker i andra företag i samma koncern.

2.1.1 Var vaksam på angivna goodwill-värden
En vanligt förekommande tillgång i företagens balansräkningar är goodwill. Goodwill är det övervärde som betalts i förhållande till nettotillgångarna i en förvärvad rörelse. När ett företag förvärvar en rörelse är det inte enbart tillgångarna och skulderna i förvärvsobjektet som värderas utan även objektets framtida intjäningsförmåga, varför förvärvspriset vanligen överstiger nettotillgångarna och goodwill uppstår i balansräkningen hos den förvärvande parten. Företagen gör avskrivningar på goodwill och vid behov även större engångsnedskrivningar.

VARNING! I en del bolag utgör goodwill en stor del av tillgångarna. I dessa bolag är det långt ifrån säkert att en till synes god soliditet är så god som den ser ut. Det är mycket viktigt att bedöma rimligheten i angivna goodwill-värden. Inte minst många bolag med IT-relaterad verksamhet har i spåren av IT-kraschen tvingats till svidande nedskrivningar av goodwill, vilka i somliga fall mer eller mindre raderat ut tillgångssidan i bolagens balansräkningar.

2.2 Justerad soliditet

Justerad soliditet = Substansvärde / Justerad balansomslutning

En del företag har stora dolda reserver. Betydelsen av dessa bör då givetvis inte glömmas bort. För att ta hänsyn till dem när soliditeten beräknas, används ett alternativt mått som kallas justerad soliditet. För att beräkna detta är det nödvändigt att först beräkna bolagets substansvärde samt justerade balansomslutning. Dessa erhålls enligt följande:

Substansvärde = Eget kapital + Dolda reserver i tillgångar efter avdrag för latent skatt

Justerad balansomslutning = Balansomslutning + Dolda reserver före skatt

En utförligare beskrivning av hur substansvärdet beräknas ger vi i samband med att vi senare behandlar aktierelaterade mått.

För företag som har stora dolda reserver är justerad soliditet ett mer ändamålsenligt mått än vanlig soliditet, eftersom den justerade soliditeten då ger en mer rättvis bild av företagets faktiska finansiella styrka. Den justerade soliditeten anges precis som den vanliga soliditeten i procent.

KOM IHÅG! Det som sades om goodwill, latent skatt och minoritetsandelar i samband med att vi behandlade vanlig soliditet, gäller givetvis även justerad soliditet.

2.3 Skuldsättningsgrad
Skuldsättningsgraden visar förhållandet mellan räntebärande skulder, det vill säga lånat kapital, och eget kapital. Precis som soliditeten är skuldsättningsgraden således ett mått på företagets finansiella styrka. Den räknas ut på följande sätt:

Skuldsättningsgrad = Räntebärande skulder / Eget kapital

Vid beräkning av skuldsättningsgraden räknas alltså endast de räntebärande skulderna med. Icke räntebärande skulder, som leverantörsskulder, räknas inte med. Soliditeten uttrycks som ett procenttal mellan 0 och 100, medan skuldsättningsgraden ger ett decimaltal som i princip kan vara allt från 0 till hur stort som helst.

2.3.1 Sambandet med soliditeten
Följande beräkningar kan illustrera skillnaderna mellan soliditet och skuldsättningsgrad men också hur dessa hänger ihop. Vi ger tre exempel på olika finansieringsstruktur i ett och samma bolag där balansomslutningen uppgår till 100 Mkr. För enkelhetens skull utgår vi från att samtliga skulder i bolaget i samtliga tre alternativ är räntebärande.

EXEMPEL:

Alternativ 1
Eget kapital = 50 Mkr
Skulder = 50 Mkr

Soliditet = 50 / (50 + 50) = 50 %
Skuldsättningsgrad = 50 / 50 = 1

Alternativ 2
Eget kapital = 80 Mkr
Skulder = 20 Mkr

Soliditet = 80 / (80 + 20) = 80 %
Skuldsättningsgrad = 20 / 80 = 0,25

Alternativ 3
Eget kapital = 20 Mkr
Skulder = 80 Mkr

Soliditet = 20 / (20 + 80) = 20 %
Skuldsättningsgrad = 80 / 20 = 4

Den uppmärksamme ser av exemplen ovan att ju högre soliditeten är, allt annat lika, desto lägre är skuldsättningsgraden och tvärtom.

OBS! Ett företag som saknar räntebärande skulder har en skuldsättningsgrad uppgående till noll.

2.3.2 Skuldsättningsgraden och hävstångseffekten
I samband med att vi behandlade räntabilitet på totalt kapital tog vi upp det som kallas för hävstångseffekten. Skuldsättningsgraden används främst just för att visa hur skuldsättningen bidrar till räntabiliteten på eget kapital, något vi kommer in på när vi behandlar kombinationer av nyckeltal. Det kan vara på sin plats att repetera vad hävstångseffekten är för något:

KOM IHÅG! RT visar vilken avkastning bolaget har på allt kapital som det förvaltar. Låneräntan visar vilken avkastning som bolaget måste ge för att täcka det lånade kapitalet. Om bolaget skulle avkasta mer än den genomsnittliga skuldräntan kan vi förenklat säga att denna överavkastning kommer aktieägarna tillgodo i extra avkastning. Om bolaget däremot inte lyckas nå upp till den genomsnittliga låneräntan kommer det att påverka aktieägarnas avkastning negativt. Det här innebär att om ett företag har stora skulder i förhållande till eget kapital, kan RE stiga kraftigt om bolaget lyckas avkasta mer än den genomsnittliga skuldräntan. Å andra sidan kan RE också försämras kraftigt om bolaget inte lyckas nå upp i en avkastning högre än den genomsnittliga skuldräntan. Det förklarar varför aktiekursen rör sig kraftigare i ett bolag som är mycket skuldsatt. Det här kallas hävstångseffekten.

2.3.3 Begränsningar och speciella förhållanden
Det som vi tog upp angående goodwill och minoritetsandelar i samband med att vi behandlade soliditet, ska hänsyn tas till även när skuldsättningsgraden studeras. När det gäller skuldsättningsgraden så kan minoritetsintressen alternativt behandlas som en skuld. Det ger givetvis andra värden på skuldsättningsgraden. Det är dock i sig oväsentligt så länge som samma metod används för olika bolag som ska jämföras och det alltid noteras vad beräkningarna baseras på. Om skuldsättningsgraden beräknats utifrån alternativet där minoritetsintressen ses som en skuld och måttet sedan ska användas för att studera dess inverkan på räntabiliteten på eget kapital, måste dock resultatet minskas med en ränta på minoritetsintresset. Räntan ska då helt enkelt utgöras av minoritetens andel av resultatet före skatt.

OBS! Eventuella stora dolda reserver på tillgångs- och/eller skuldsidan i ett företag gör skuldsättningsgraden till ett mindre användbart mått på den finansiella styrkan i företaget. Då är det mer ändamålsenligt att studera den justerade soliditeten i företaget.

I stället för att beräkna skuldsättningsgraden utifrån enbart räntebärande skulder kan nettoskulden användas. Hur nettoskulden beräknas ska vi nu gå in lite närmare på i nästa avsnitt.

3.1 Nettoskuld
Nettoskulden är ett mått som ofta behövs vid värdering av företag. Det beräknas som nettot av räntebärande avsättningar och skulder, så kallade finansiella skulder, minskat med finansiella tillgångar inklusive likvida medel. I den händelse att tillgångarna är större än skulderna, är den rätta benämningen i stället nettofordran.

När nettoskulden beräknas ska skulder och tillgångar värderas till marknadsvärde. Marknadsvärdet kan vara ett annat än det bokförda värdet. Skulder bokförs vanligtvis till sina nominella värden, det vill säga de faktiska belopp som är lånade. Men i ett läge där marknadsräntan avviker kraftigt från den ränta som ett visst lån löper på, bör en justering göras. Som regel kan dock bokförda värden användas och många gånger kan det vara mycket komplicerat att beräkna marknadsvärdet av nettoskulden, beroende på hur detaljerad information det finns att tillgå om de ingående posterna samt deras karaktär.

3.1.1 Komplicerat att beräkna marknadsvärdet
Ett bra sätt att gör en rimlighetsbedömning, är att beräkna finansnettot i procent av den genomsnittliga nettoskulden. Om den siffra som då erhålls väsentligt skiljer sig från jämförbar marknadsränta, bör en justering av värdet på nettoskulden göras. Detta kräver dock att den återstående löptiden på nettoskulden framgår av bolagets redovisning eller att det är möjligt att utifrån information i redovisningen beräkna denna. Med jämförbar marknadsränta avser vi just en ränta med samma löptid som nettoskulden.

I praktiken är det svårt att beräkna marknadsvärdet av nettoskulden annat än för särskilt insatta personer, till exempel analytiker, vilka då dessutom som regel måste kontakta företaget ifråga för att få ändamålsenlig information. Det är dock viktigt att känna till att det kan förekomma skillnader mellan marknadsvärdet och bokfört värde på nettoskulden. Bolag som är angelägna om att informationen i redovisningen ska underlätta för analytiker bör också underlätta bedömningar av nettoskuldens marknadsvärde genom att ge erforderlig information. Detta är något som sannolikt kommer att förbättras framöver.

Vid kassaflödesbaserad värdering får nettoskulden stor betydelse, vilket vi kommer in på senare i utbildningen. Därför är information rörande nettoskulden så viktig.

3.2 Alternativa soliditetsmått
Som vi tidigare nämnt har det traditionella soliditetsmåttet vissa begränsningar. Vi behandlade även justerad soliditet, vilket har sina fördelar gentemot det traditionella soliditetsmåttet. Men det finns flera användbara soliditetsmått, vilka vi nu ska ta upp.

3.2.1 Andel riskbärande kapital

Andel riskbärande kapital = (Eget kapital + Latenta skatteskulder) / Balansomslutningen

Andel riskbärande kapital är samma mått som det traditionella soliditetsmåttet, med den skillnaden att det bortser från latenta skatteskulder. Om ett bolag går med förlust elimineras den latenta skatteskulden och då kan andel riskbärande kapital vara intressant att använda.

KOM IHÅG! Det som sades om goodwill och minoritetsandelar i samband med att vi behandlade vanlig soliditet gäller även vid beräkning av andelen riskbärande kapital. Således ska minoritetsandelar ingå när eget kapital och latenta skatteskulder summeras.

I händelse av att ett företag, sett utifrån objektiva marknadsvärden har stora övervärden i tillgångar kan hänsyn tas till dessa. Andelen riskbärande kapital anges i procent.

3.2.2 Eget kapitals andel av sysselsatt/operativt kapital

Eget kapitals andel av sysselsatt kapital = Eget kapital / Sysselsatt kapital

När ett företags finansiella struktur studeras kan det ofta vara intressant att komplettera med att titta på ett soliditetsmått som inte tar med icke räntebärande skulder i beräkningen, till exempel leverantörsskulder och latenta skatteskulder. Detta uppnås just genom att beräkna det egna kapitalets andel av sysselsatt kapital enligt ovan. Måttet anges i procent.

För att få ett mått som även exkluderar finansiella tillgångar kan operativt kapital användas som bas i stället. Beräkningen sker då enligt följande:

Eget kapitals andel av operativt kapital = Eget kapital / Operativt kapital

Även detta mått anges i procent.

4.1 Rörelsekapital
Ett viktigt begrepp att känna till är rörelsekapital. Detta kan knappast sägas vara ett nyckeltal, men vi väljer ändå att ta upp det här, då det gör sig mycket bra i sammanhanget.

Ett företags rörelsekapital är intimt förknippat med dess finansieringsbehov. Det beräknas enligt nedan:

Rörelsekapital = Omsättningstillgångar – Kortfristiga skulder

Som vi tidigare berättat så är ett företags tillgångar finansierade med skulder och eget kapital. Skulderna kan i sin tur sedan delas in i långfristiga respektive kortfristiga skulder. Långfristiga skulder utgörs av skulder som ska återbetalas senare än om ett år, medan kortfristiga skulder är skulder vilka ska återbetalas snabbare.

Investeringar i anläggningstillgångar bör givetvis finansieras med eget kapital och/eller långfristiga skulder. Ett företag kan inte riskera att bli tvunget att sälja verksamhetskritiska anläggningstillgångar bara för att kunna fullgöra sina betalningar. Ett positivt rörelsekapital är just detsamma som att alla anläggningstillgångar samt åtminstone delar av omsättningstillgångarna är finansierade med eget kapital och/eller långfristiga skulder.

Är rörelsekapitalet i stället negativt innebär det att en del av anläggningstillgångarna är finansierade med kortfristiga skulder. Ett sådant företag kan snabbt få stora problem.

4.2 Kassalikviditet
För att få en god uppfattning om ett företags likviditetssituation är kassalikviditet ett bra mått. Det beräknas enligt följande.

Kassalikviditet = Likvida omsättningstillgångar / Kortfristiga skulder

Som likvida omsättningstillgångar räknas i regel kundfordringar, banktillgodohavanden samt kassa. Vanligtvis beräknas de likvida omsättningstillgångarna enligt följande:

Likvida omsättningstillgångar = Omsättningstillgångar - Varulager

En kassalikviditet som uppgår till 1 innebär att företaget har förmågan att betala samtliga sina kortfristiga skulder relativt snabbt.

4.2.1 Viktiga aspekter att ta hänsyn till
Det gäller som alltid att vara vaksam. Ibland händer det att företag råkar ut för otrevliga kundförluster, det vill säga att någon eller några av företagets kunder med obetalda fakturor går i konkurs eller upptar ackordsförhandling. Då kan stora delar av kundfordringarna visa sig värdelösa. Det inträffade inte minst under IT-kraschen när många IT-konsulter inte fick betalt av olika uppdragsgivare eftersom de gick i konkurs. Således gäller det att vara vaksam på vilka ett företags kunder är. Vilka kundkategorier har företaget? Till vilka branscher och länder sker försäljningen? Är företaget särskilt beroende av någon eller några kunder? Hur kreditvärdiga är dessa?

Det kan också vara så att ett företag måste betala sina leverantörer snabbare än vad det får betalt av sina egna kunder. Det omvända förhållandet kan givetvis också gälla. Vidare kan varulagrets omsättningshastighet i vissa företag, främst detaljhandelsföretag, vara hög för åtminstone delar av varulagret, vilket då innebär att delar av varulagret i princip utgör likvida omsättningstillgångar. Dessa frågor gäller det att ta hänsyn till när kassalikviditeten för ett företag studeras, eftersom måttet i ovanstående form inte gör det. Följande mått kan vara en bra hjälp på vägen när du vill studera kredittider:

Lämnad kredittid = (Genomsnittliga kundfordringar / Genomsnittlig omsättning) * 365

Erhållen kredittid = (Genomsnittliga leverantörsskulder / Genomsnittlig omsättning) * 365

Genom att beräkna genomsnittet av kundfordringarna vid utgången av föregående räkenskapsår och utgången av det senaste, därefter dividera detta med genomsnittet av omsättningen för dessa båda år och därefter multiplicera med 365, fås en indikation om den genomsnittliga kundkredittid (i antal dagar) som företaget lämnat per omsättningskrona. Beräkningen av den kredittid företaget i sin tur fått av sina leverantörer sker på samma sätt, men med utgångspunkt i leverantörsskulderna.

Det är som sagt genomsnittliga kredittider som beräknas och det kan därför vara stora skillnader i kredittid mellan olika kundfordringar och mellan olika leverantörsskulder. Vidare kan de kredittider som gäller för kundfordringar och leverantörsskulder vid utgången av en redovisningsperiod avvika från de genomsnitt som beräknas enligt ovan.

Just när det gäller kundfordringarna gäller det att vara uppmärksam. Ett företag som har svårt att få avsättning för sina produkter eller tjänster kan plötsligt börja bli mer frikostigt med kredittiden och börja vända sig till mindre kreditvärdiga kunder. Därför är det intressant att för den studerade perioden även se hur kvoten kundfordringar/omsättning har förändrats över tiden. Även förändringar i lämnad och erhållen kredittid kan vara av intresse att studera över tiden.

4.3 Självfinansieringsgrad

Självfinansieringsgrad = Kassaflöde från rörelsen / Investeringar

När självfinansieringsgraden beräknas används det kassaflöde som rörelsen har genererat, vilket inte ska förväxlas med det fria kassaflöde som används vid kassaflödesbaserad värdering. Det kassaflöde som rörelsen har genererat divideras sedan med nettoinvesteringarna i icke finansiella anläggningstillgångar. Självfinansieringsgraden visar hur stor del av dessa investeringar som finansierats av rörelsen själv, det vill säga med kassaflödet från den löpande verksamheten.

Självfinansieringsgraden anges i procent.

4.4 Räntetäckningsgrad

Räntetäckningsgrad = (Resultat efter finansnetto + Finansiella kostnader) / Finansiella kostnader

Räntetäckningsgraden är ett mycket användbart mått på den finansiella styrkan i ett företag. Det visar kort och gott hur lågt resultatet kan falla utan risk för att företaget inte ska kunna betala sina räntor med egna vinstmedel. Måttet har vissa fördelar gentemot soliditetsmåtten som ju är baserade på siffror ur balansräkningen. Räntetäckningsgraden tar till skillnad från dessa, hänsyn till företagets lönsamhet och det påverkas dessutom inte av tillfälliga förändringar vid tidpunkten för balansräkningens uppställande, det vill säga olika redovisningstekniska åtgärder i balansräkningen.

I de finansiella kostnaderna inkluderas kursförluster på utlandslån. Detta eftersom sådana förluster är direkt relaterade till lån och därmed är en typ av räntekostnader. Om ett företag har särskilt stora finansiella tillgångar kan avkastningen från dem tas bort från resultatet samtidigt som motsvarande belopp tas bort från räntekostnaderna.

Räntetäckningsgraden anges precis som skuldsättningsgraden som ett decimaltal.

4.5 EBITDA/Finansnetto

EBITDA/Finansnetto = Rörelseresultat före avskrivningar / Finansnetto

Kvoten EBITDA/Finansnetto kan under vissa förutsättningar var mer ändamålsenlig än vad räntetäckningsgraden är. EBITDA/Finansnetto visar överskottet i betalningarna, utan hänsyn till investeringar och förändring av rörelsekapitalet, i förhållande till finansnettot. Ett företag som befinner sig i en besvärlig situation kan, om det är möjligt, skjuta upp investeringar en tid. För att i ett sådant läge utvärdera företagets kortsiktiga förmåga att betala sina räntor, är då EBITDA/Finansnetto ett bättre mått än räntetäckningsgraden.

Räntetäckningsgraden visar dock bättre den långsiktiga förmågan att betala räntor. Detta eftersom resultatmåttet som används i räntetäckningsgraden tar hänsyn till avskrivningar, vilka ska spegla det behov av nyinvesteringar som företaget har för att långsiktigt behålla sin intjäningsförmåga.

Även EBITDA/Finansnetto anges som ett decimaltal.

4.6 Nettoskuld/EBITDA

Nettoskuld/EBITDA = Nettoskuld/ Rörelseresultat före avskrivningar

Om det råder ett särskilt lågt ränteläge finns det anledning att ifrågasätta användandet av såväl EBITDA/Finansnetto som räntetäckningsgraden. Dessa båda är nämligen, som framgår av deras definitioner, påverkade av just räntenivån. När räntenivån är onormalt låg ger de båda måtten därför en indikation om företagets finansiella kondition som är mer positiv än vad den egentligen är på längre sikt. Då kan det vara idé att också studera Nettoskuld/EBITDA.

Nettoskuld/EBITDA anges som ett decimaltal.

5.1 Nya marginalmått som breder ut sig
Två marginalmått som har blivit allt vanligare på senare år är EBITDA- och EBITA-marginal. EBITDA står för "Earnings Before Interest, Taxes, Depreciation and Amortisation of goodwill" medan EBITA står för "Earnings Before Interest, Taxes and Amortisation of goodwill".

Allt fler företag anger något av dessa båda marginalmått i samband med att de till exempel avger delårsrapporter eller kommunicerar framtida mål. De andra marginalmåtten som vi har tagit upp har presenterats i den ordningsföljd som deras respektive resultatmått ges av resultaträkningen i ett företag. EBITDA- och EBITA-marginalen skulle, om vi valt att ta upp även dessa i enlighet med denna ordningsföljd, ha haft följande placering:

Bruttomarginal
EBITDA-marginal
EBITA-marginal
Rörelsemarginal
Vinstmarginal
Nettomarginal

Att vi valt att avvakta till sist med att ta upp dessa marginalmått beror på att de inte varit så vanligt förekommande tidigare. Det är först på senare år som de har blivit allt mer förekommande. Det finns inga vedertagna svenska namn för de båda marginalmåtten, vilket möjligtvis kan vara ett skäl till att de inte har varit så vanliga förr. Den alltmer påtagliga globaliseringen under de senaste åren har förmodligen bidragit till att vi i Sverige börjat använda dessa marginalmått. De främsta skälen till att måtten blivit vanligare på senare år borde dock vara det vi beskriver nedan.

5.2 EBITDA-marginal
EBITDA står som sagt för "Earnings Before Interest, Taxes, Depreciation and Amortisation of goodwill". Den som är kunnig i affärsengelska förstår då att EBITDA-marginalen talar om hur stor andel av omsättningen som återstår för att täcka avskrivningar, räntor, skatt och resultat. I resultatmåttet EBITDA ingår alltså varken avskrivningar, finansnetto eller skatt. Nuförtiden framgår inte resultatet före avskrivningar av företagens resultaträkningar. Detta delresultat används dock i många sammanhang, bland annat i kassaflödesbaserade värderingar av företag. Användandet av kassaflödesbaserade värderingsmetoder har blivit allt mer utbrett med tiden, varför EBITDA-marginalen anammas allt mer av såväl företag som analytiker.

EBITDA-marginal = Rörelseresultat före avskrivningar / Omsättning

VARNING! En del mer eller mindre olönsamma bolag har en ful ovana av att åtminstone tidvis kommunicera sina resultatmål enbart på EBITDA-nivå och i termer om EBITDA-marginal, vilket kan skapa förvirring och missförstånd. En positiv EBITDA-marginal innebär givetvis inte detsamma som att bolaget går med vinst. Förlusten kan i själva verket vara mycket kännbar. Eftersom EBITDA inte tar hänsyn till avskrivningar, tar detta resultatmått dessutom inte heller hänsyn till ett företags investeringsbehov. Att då kommunicera marginalmål enbart i termer om EBITDA-marginal kan varken anses etiskt eller moraliskt korrekt.

5.2.1 Vaksamhet är påbjuden
För många mindre insatta är det svårt att omsätta marginalmål på EBITDA-nivå till andra marginalnivåer. Även om ett företag som enbart talar om EBITDA-marginal i sitt marginalmål för en viss period, samtidigt säger att positivt kassaflöde ska nås under samma period, kan detta innebära att bolaget härigenom försöker att lägga ut en dimridå.

Varför? Jo, för bolag med svag finansiell ställning och/eller goodwillposter som utgör en betydande del av tillgångarna är det oerhört viktigt att snarast nå såväl lönsamhet på slutraden i resultaträkningen som positivt kassaflöde. Det räcker inte med positivt kassaflöde eftersom detta inte tar hänsyn till avskrivningar och då ett tillfälligt investeringsstopp, vilket i sig kan bli ödesdigert på sikt, kan användas för att uppnå en kortsiktig positiv inverkan på kassaflödet. I det långa loppet kan dock inget företag klara sig utan att nyinvestera.

5.2.2 Företaget måste ha råd att investera
Ett företag som inte avkastar tillräckligt mycket för att täcka behovet av avskrivningar kommer i det långa loppet inte heller att kunna täcka behovet av nyinvesteringar. I ett bolags resultaträkning är det avskrivningar på och eventuella lånekostnader för investeringar som visar hur företaget i det långa loppet klarar av att täcka sitt investeringsbehov med de medel som företaget självt genererar. Resultaträkningen belastas inte rakt av med de summor som investeras eftersom investeringarna har en livslängd som överstiger ett år, utan i stället med avskrivningar på investeringarna. Det gör däremot kassaflödet. Detta kan dock som sagt "manipuleras" genom att tillfälligt införa ett investeringsstopp (och genom att kanske rentav sälja tillgångar som är kritiska för verksamheten). Eftersom kassaflödet inte tar hänsyn till avskrivningar kan då ett positivt kassaflöde nås samtidigt som bolaget gör förlust.

På sikt måste bolaget dock även generera ett positivt resultat. Annars klarar det inte av att avkasta tillräckligt för att kunna täcka behovet av nyinvesteringar. Förr eller senare kommer då även kassaflödet att bli negativt och det egna kapitalet att urholkas helt, såvida inte aktieägarna ständigt skjuter till nytt kapital eller bolagets verksamhet läggs ned.

5.2.3 Tveksamma resultatmål
Ett bolag som mycket snart både måste börja gå med vinst och generera ett positivt kassaflöde för att klara sin finansiella situation, kan inte nöja sig med att kommunicera sina resultatmål i termer som inte visar huruvida bolaget går med vinst på slutraden eller inte. Detta oavsett om det samtidigt kommunicerar sitt mål för kassaflödet. Att vi valt att ta upp detta i samband med att vi behandlar EBITDA-marginalen ska alltså inte tas som intäkt för att det räcker med att till exempel rörelsemarginalmålet kommuniceras i stället. Tvärtom. Anledningen till att vi valt att ta upp denna diskussion här, är att det förekommit att olönsamma företag med svag finansiell ställning valt just att fokusera på EBITDA-marginalen när de kommunicerar sina mål. EBITDA ligger högt upp i resultaträkningen, varför det är lättare att nå en positiv marginal på denna nivå samtidigt som många mindre insatta aktieplacerare inte har en aning om vad det är som EBITDA egentligen beskriver. EBITDA tar som sagt inte heller hänsyn till finansnettot.

5.3 EBITA-marginal
EBITA står som vi tidigare berättat för "Earnings Before Interest, Taxes and Amortisation of goodwill". EBITA-marginalen talar således om hur stor andel av omsättningen som återstår för att täcka avskrivningar på goodwill, räntor, skatt och resultat. I resultatmåttet EBITA ingår alltså varken avskrivningar på goodwill, finansnetto eller skatt. EBITA-marginalen har fått en allt större betydelse i och med de många företag som valt att växa genom företagsförvärv. Företagsförvärv ger ofta upphov till goodwill i det förvärvande företaget. Inte minst bland IT-företagen blev det från slutet av 90-talet allt vanligare att en mycket betydande del av balansräkningarna kom att bestå av goodwill.

EBITA-marginal = Rörelseresultat efter avskrivningar exklusive goodwillavskrivningar / Omsättning

EBITA-marginalen har den fördelen att den möjliggör jämförelser mellan företag som valt att växa via förvärv och företag som valt att växa organiskt. Organisk tillväxt ger inte upphov till goodwill.

1.1 Förädlingsgrad

Förädlingsgrad = Förädlingsvärde / Omsättning

För att kunna beräkna förädlingsgraden behövs, förutom uppgift om värdet på omsättningen, också förädlingsvärdet. Detta är detsamma som omsättningen minskad med kostnad för sålda varor. Förädlingsvärdet kan, om det är enklare, även beräknas som:

Rörelseresultat före avskrivningar + Lönekostnader inklusive lönebikostnader

Kostnaden för eventuella personaloptioner inkluderas lämpligen i lönekostnaderna. Den kostnad som då används bör vara det värde som anställda tillförs vid tilldelningstidpunkten.

OBS! Storleken på ett företags egen rörelse visas bättre av förädlingsvärdet än omsättningen. Därför är marginalmått baserade på förädlingsvärden bättre vid jämförelser mellan företag, där ett eller flera av företagen uppvisar betydande skillnader mellan förädlingsvärde och omsättning. Det är till exempel inte ovanligt att IT-konsultföretag ordnar med inköp av datautrustning till sina kunder, vilket kan blåsa upp omsättningen kraftigt medan vinsttillskottet från detta blir mycket litet eller obefintligt. Ofta är detta en service som ligger utanför kärnverksamheten och marginalerna på datautrustning är mycket låga redan i handeln, varför det är svårt att lägga på något på priset. Förändringar i förädlingsgraden för ett företag kan bland annat bero på att företaget i större eller mindre utsträckning anlitar underleverantörer.

Förädlingsgraden anges i procent.

1.2 Kapitalomsättningshastighet

Kapitalomsättningshastighet (KOH) = Omsättning / Kapitalbas

Som kapitalbas i formeln ovan kan användas antingen balansomslutning, sysselsatt kapital eller operativt kapital. KOH talar om hur kapitalintensiv verksamheten är, det vill säga hur mycket kapital den kräver. Särskilt över en lite längre tidsperiod ger detta mått god information om verksamhetens kapitalintensitet. I frågan om vilken kapitalbas som ska användas så är svaret att det beror på vad uppgiften om KOH ska användas till. Men det operativa kapitalet, vilket inte innehåller finansiella placeringar, ger det mest opåverkade måttet på KOH när rörelsen studeras. Detta eftersom finansiella placeringar vanligtvis inte har med rörelsen att göra

OBS! Liksom vid beräkning av RE, RT, RSYSS och ROP gäller det att vid beräkning av KOH använda det genomsnittliga kapitalet som bas.

KOH anges som ett decimaltal.

1.3 Antal anställda
Antalet anställda är betydelsefullt i många hänseenden. Det ingår dessutom i ett antal andra intressanta nyckeltal. Av intresse är dels antal anställda vid utgången av en rapportperiod, dels medelantalet anställda under rapportperioden. Under en viss rapportperiod kan ett bolag givetvis ha nyanställt och avskedat personal, ha haft deltidsanställda och ha haft kostnader för övertid. Vad företaget då gör i sina rapporter är att det helt enkelt räknar om uppgifterna till termer om antal heltidstjänster.

Förutom att antal anställda behövs för beräkning av andra nyckeltal så är denna uppgift som sagt intressant även av andra skäl. Detta gäller inte minst i företag som växer kraftigt, köper eller säljer verksamheter eller genomför kraftiga personalminskningar. Antalet anställda är givetvis extra intressant i företag som är särskilt löneintensiva, det vill säga företag där lönekostnader inklusive lönebikostnader i förhållande till förädlingsvärdet är särskilt stora.

1.4 Löneintensitet

Löneintensitet = Lönekostnader inklusive lönebikostnader / Förädlingsvärde

Det här måttet är särskilt användbart i perioder då stora löneförändringar kan förväntas. Genom att beräkna löneintensiteten fås ett mått på i vilken grad företaget påverkas av löneförändringar. Tjänsteföretag är per definition särskilt löneintensiva och därav speciellt känsliga för löneförändringar. I dessa företag kan detta mått därför vara av speciellt intresse att studera.

Löneintensiteten anges i procent.

1.5 Omsättningstillväxt

Omsättningstillväxt = Omsättningsförändring / Omsättning föregående period

Omsättningen i ett företag kan växa av två huvudanledningar. Dels genom så kallad organisk tillväxt, det vill säga när företagets omsättning ökar genom till exempel högre försäljning av befintliga produkter och tjänster, nya produkter och tjänster, etablerande av nya dotterbolag och så vidare. Den andra anledningen är förvärvad tillväxt, det vill säga när ett företag förvärvar hela eller delar av andra företag eller verksamheter.

Omsättningstillväxten anges i procent.

1.5.1 Skilj på organisk och förvärvad tillväxt
När omsättningstillväxten i ett företag studeras är det mycket viktigt att skilja på organisk och förvärvad tillväxt. Förvärvad tillväxt leder ofta till utspädning av befintliga aktieägares innehav. Det sker om företaget på ett eller annat sätt betalar ägarna av det förvärvade företaget med egna aktier, så kallad apportemission, eller genomför nyemission till sina egna och/eller nya aktieägare.

Ett företag kan ha överskottskapital, det vill säga kapital som inte behövs någon annanstans i verksamheten eller för att betala skulder, och som kan användas för att förvärva andra bolag. Men vid omfattande förvärv blir företaget förr eller senare tvunget att ta till möjligheter som att låna pengar från till exempel banker, vilket påverkar företagets finansiella situation och räntekostnader, eller att genomföra nyemission. Detta måste givetvis tas hänsyn till vid värderingen av det förvärvande företaget.

När den historiska omsättningstillväxten i ett företag beräknas och studeras gäller det alltså att hålla isär organisk och förvärvad tillväxt. Detta genom att ta reda på hur mycket av tillväxten som beror på förvärv, respektive är organisk.

1.6 Omsättning och resultat per anställd
Två mått som började användas riktigt mycket i och med IT-konsulternas inträde på börsen, är omsättning per anställd respektive resultat per anställd. De kan vara användbara mått i bolag vars rörelse till största delen är beroende av personalens arbetsinsatser. Konsultbolag är ett bra exempel på detta.

Det främsta användningsområdet är som sagt tjänstesektorn, eftersom måtten inte tar någon hänsyn till hur mycket kapital verksamheten kräver. De utgör relativt grova mått på produktiviteten (det första) och effektiviteten (det andra).

Båda måtten anges i kronor/anställd.

1.6.1 Omsättning per anställd

Omsättning per anställd = Omsättning / Genomsnittligt antal anställda

Detta mått är av intresse vid jämförelser över tiden då det i viss mån ger en grov uppfattning om företagets produktivitet. Det har dock klara brister vid jämförelser mellan företag. Detta eftersom det inte tar hänsyn till kapitalintensitet eller förädlingsgrad. Måttet är mycket känsligt för i vilken grad ett företag använder sig av underleverantörer och/eller köper in tjänster.

Vid jämförelser mellan företag av olika typ är det lämpligare att använda förädlingsvärdet per anställd. Detta eftersom de problem som skillnader i förädlingsgrad medför för jämförbarheten härigenom undviks.

1.6.2 Resultat per anställd

Resultat per anställd = Resultat efter finansnetto / Genomsnittligt antal anställda

Som vi nyss påtalat, så ger detta mått en grov uppskattning om företagets effektivitet. Att det endast är ett grovt mått på effektiviteten beror på att det inte beaktar hur kapitalintensiv verksamheten är. Men, som vi nämnt så är måttet användbart i tjänsteföretag där kapitalinsatsen vanligtvis är relativt låg. I dessa företag kan avkastningsmått vara mindre användbara och då kan resultat per anställd vara lämpligare att använda tillsammans med marginalmått baserade på förädlingsvärden.

3.1 Avkastning på sysselsatt kapital

I praktiken används sällan räntabiliteten på totalt kapital. Räntabiliteten på sysselsatt kapital är betydligt vanligare, eftersom detta ger en avkastning som på ett bättre sätt kan jämföras med marknadsräntorna. Främsta anledningen att använda räntabiliteten på totalt kapital är att den är betydligt lättare att räkna fram, eftersom det inte kräver någon kännedom om vilka skulder som är räntebärande och vilka som inte är räntebärande, något som krävs vid beräkning av räntabilitet på sysselsatt kapital. Det är detta som skiljer räntabilitet på sysselsatt kapital från räntabilitet på totalt kapital.

Räntabilitet på sysselsatt kapital (RSYSS) = Resultat efter finansnetto plus finansiella kostnader / Sysselsatt kapital

3.1.1 Beräkning av det sysselsatta kapitalet

En del av skulderna, främst leverantörsskulderna löper utan ränta. I beräkningen av RSYSS utesluts dessa icke räntebärande skulder inklusive uppskjutna, så kallade latenta skatteskulder. Skulder vars räntekostnad belastar finansnettot räknas in i sysselsatt kapital medan skulder vars räntekostnad belastar rörelseresultatet inte tas med i sysselsatt kapital.

Sysselsatt kapital består alltså av eget kapital och räntebärande skulder vars räntekostnad belastar finansnettot. Det ger mer rättvisande värden på skuldräntorna, eftersom en genomsnittlig ränta med icke räntebärande skulder inkluderade, skulle ge en lägre räntesats än vad som faktiskt är fallet.

OBS! Även vid beräkning av RSYSS gäller det att använda det genomsnittliga kapitalet som bas.

3.1.2 Resultatet, minoritetsandelar och pensionsskuld

RSYSS visar hur företaget förvaltat det kapital som det sammanlagt disponerar från aktieägare och långivare tillsammans och oberoende av hur företagets finansiering ser ut. Precis som vid beräkning av RT går det lika bra att i stället för Resultat efter finansnetto plus finansiella kostnader räkna med Rörelseresultat plus finansiella intäkter. En annan likhet med beräkningen av RT är att RSYSS också beräknas med resultatet före skatt. Det beror, som vi tidigare har sagt, på att skulderna även har skatteeffekter.

I beräkningen av RSYSS inkluderas minoritetsandelar i eget kapital och resultat, en viktig skillnad mot beräkningen av RE där dessa inte tas med. En förutsättning för att det ska vara möjligt att beräkna RSYSS är att det studerade företaget i sin balansräkning tydligt har särskiljt räntefria och räntebärande kort- och långsfristiga skulder. I händelse av att ränta på exempelvis pensionsskuld inte är medräknad i räntekostnaderna, justeras detta i första hand genom att rörelseresultatet ökas med den beräknade räntan på denna skuld. En alternativ lösning på problemet är att helt enkelt se pensionsskulden som en räntefri skuld och dra bort denna från det sysselsatta kapitalet.

3.2 Avkastning på operativt kapital

Räntabilitet på operativt kapital (ROP) = Rörelseresultat före finansiella intäkter och kostnader / Operativt kapital

Det operativa kapitalet utgörs av eget kapital, minoritetsintresse och nettoskuld. Nettoskulden beräknas som nettot av räntebärande avsättningar och skulder minskat med finansiella tillgångar inklusive likvida medel. I den händelse att tillgångarna är större än skulderna, är den rätta benämningen i stället nettofordran. Vi kommer att gå in närmare på begreppet nettoskuld i samband med att vi behandlar finansiella mått.

Det går att beräkna det operativa kapitalet på annat sätt. Genom att från balansomslutningen dra bort summan av finansiella tillgångar, likvida medel och icke räntebärande skulder, erhålls också det operativa kapitalet.

OBS! Också vid beräkning av ROP gäller det att använda det genomsnittliga kapitalet som bas.

3.2.1 Finansiella tillgångar

Som finansiella tillgångar räknas alla tillgångar för vilka avkastningen redovisas som finansiella intäkter. Således räknas aktier och andelar samt räntebärande fordringar som finansiella tillgångar. Aktier i intressebolag, vilka redovisas i enlighet med kapitalandelsmetoden betraktas härvidlag av praktiska skäl som en finansiell tillgång. Resultatet från dessa exkluderas ur resultatet och själva tillgångarna exkluderas ur kapitalet. Anledningen till detta är att kapital- och resultatandelar fastställs utifrån ett intressebolags eget kapital och resultat. Intressebolagets eget kapital ger ingen uppgift om skulderna och resultatet innehåller eventuella finansiella intäkter och kostnader.

ROP ger således ett värde på rörelsens avkastning oberoende av såväl finansiella tillgångar som finansieringen. En viktig skillnad mellan ROP och RSYSS är just att avkastningen på finansiella tillgångar inte ingår i ROP. Avkastningen på finansiella tillgångar kan ställa till problem vid jämförelser av lönsamheten i olika bolag och då är ROP ett lämpligare mått än RSYSS.